Det kommer att bli ett bra år 2009. Det känner jag på mig. Mest för att 2008 slutar så fantastiskt bra.

Eller vad sägs om ett par "tack Gude Gud upplevelser", lite självkännedom och en flaska cider.

Jag tog åt mig att laga kött till i kväll. Mest för att min mamma, i min glada barndom, lagade en alldeles underbar roséfilé varje gång det var fest hemma. Det var nog inte fest så där jätteofta hemma, men såsen den har satt sig fast i mitt minne. Varje gång jag tänker fest så tänker jag roséfilé.

Eftersom jag suger på att laga mat, så har jag aldrig lagat rätten själv. Alltså var det läääänge sedan jag åt den.

Men idag skulle det ske. Och jag handlade matvaror (eller skickade älsklingen att sköta det medans jag var på kalas igår) och sen började jag.

Det höll på att gå åt pipan på en gång. Man skulle ha skållade tomater i. Jag har aldrig skållat tomat. Och tydligen är det något alla kan, eller inte bör göra, för det finns inget recept i kokboken.

Men det klarade jag galant! Och jag kände redan att "I´m going to conquer the world"!

Sen följde jag receptet till punkt och pricka.

Minus 250 gram smålök. Och det var visseligen hälften av mängden man skulle ha i, men det var så fruktansvärt jobbigt att skala.

Sen ringde mamma. Och informerade att man kunde ta burktomat, färdigskållat. Och vanlig lök och finhacka.

Men jag fortsatte. Och rörde och vispade och följde recept till pricka.

Sen ringde jag mamma och sade att det skitreceptet är fel. Och fick veta att man inte ska dubbla mängden redning om man dubblar ett recept. Var visst någon oskriven lag som jag inte kände till.

En timme senare, precis innan jag ska hälla på den sås som jag älskat sedan barnsben och slitit för att få till, på köttet, så smakar jag på den.

Och inser att när jag var liten måste jag haft mina smaklökar i arslet.

Tack Gode Gud för att jag inte hällt på den på köttet redan.

Tack Gode Gud att Konsum har öppet så man kan köpa mer ingredienser till ny sås.

Tack Gode Gud för att jag nu kan släppa tanken på Roséfilé så fort någon säger fest.

Och slutligen Tack Gode Gud för att du tvingade mig att lära mig att skålla tomat. Fast nästa gång du vill ha kökslektion, kan vi ta det en dag när jag har lite mindre att göra? Tack.

Nu ska jag dricka lite cider.