Var ute på promenad på förmiddagen och stannade då till på jobbet hos älsklingen för att ta en liten paus. In kom en figur som jag genast kände igen, men jag förstod att han kanske inte skulle känna igen mig.... :-)

Det var min mattelärare från högstadiet. Min favvolärare alla kategorier!!! Jag har alltid hatat matte (och geografi, men det är en annan femma) men Rune, som läraren heter, fick mig att förstå matte, på ett sätt som jag inte gjort förut!

Vi talade lite om ditten och datten där inne på affären, han kunde nog inte direkt komma ihåg mig, det har väl flutit förbi så många ungar i hans yrkes-liv men ändå var det jättekul att pratas vid en stund! :-)

När jag gick hem insåg jag att det var 12 år sedan jag såg honom sist... men han var sig precis lik.... jag har (Tack-gode-gud) ändrat mig en hel del sedan dess, så det var nog inte så konstigt att han inte kände igen mig... *ler*

När jag gick ur 9:an fick jag 4 i slutbetyg! Det är väl inte dåligt för att vara någon som avskyr ämnet som pesten... ;-)

Rune brukade alltid säga något som jag tänker på ofta "Så länge man gör sitt allra bästa har man rätt att vara nöjd, då spelar det ingen roll om man inte presterar maximalt i förhållande till andra..." Han är en klok man!