Guds vägar är outgrundliga....

Man får barn, och inser i det läget något mycket grundläggande:

Barnet är väääldigt sött... och väääldigt smart (altenativt bara en av sakerna, om man har otur)

Samtidigt inser man att de har definitivt ärvt det av oss föräldrar och projekt "rädda det som räddas kan" sätter igång med full kraft för man inser att Gud säger till en : "Okey, you screwed it up once, don´t screw it up again"

För man har ju själv kastat bort de två grundläggande och fundementala egenskaperna man hade som barn, på allt för mycket sol och rökning samt skolk och öldrickande någongång i sin ungdom.... :-/

Man jobbar arslet av sig - parallellt med att leva sitt eget fortsatta misslyckade liv - med att få  ihop barnets liv. Man jagar med läxor och utegångsförbud och "karriärs-möjliga livsval" så till den milda grad att barnet gör som alla barn:

Revolterar, går sin egen väg... och söker in till frisörskolan bara för att alla vuxna säger att det  inte kommer att gå.

Ja, själv gjorde jag så...... Hade betyg som hade räckt till journalisthögskolan, läkarutbildning eller 3:e reserv på "kronprinsess-linjen" (där den enda intagna är ganska så självskriven) men valde att utbilda mig till frisör..... *ha*

Nu för tiden har jag lagt allt friserande på hyllan, och lusläser arbetsmarknadsstyrelsens barometer gällande jobb som är framtidslovande.....

Jag vill ju bara hjälpa barnen att ta bra val här i livet :-) Och bli det jag aldrig blev.....

För Gud: "I´m really trying to please you this time!"