Tvillingmamma

Om exakt 1 timme och 40 minuter blir jag tvillingmamma till två "straxt över ett-åringar" som kan klättra, gå, öppna dörrar samt slänga sig handlöst ut från soffan. Joline och jag ska tillsammans sköta om Viggo ett par timmar, då hans mamma ska bort.

Förra gången Viggo var här slutade besöket i två bitmärken och ett par rejäla knuffar och slag. (som visseligen bara var tänkta som kramar, men när kramoffret inte var med på noterna fick man ju ta i lite....)

Känner på mig att kvällens rödvinsglas minst sagt kommer att njutas av.

Ångest

Jag hade tänkt att börja jobba deltid efter jul och nyår.

Ansökte om dagisplats till Joline, men fick veta att det är svårare än svårt med dagisplats här i stan just nu. Chanserna att få samma dagis som Jonatan har kändes slim, med andra ord.

Har nu börjat fundera på om det är värt att lämna på två olika dagis för att gå in till jobbet ett par timmar och kom fram till att jag nog stannar hemma ett par månader till.... varför inte tills efter sommaren... *ler*

Idag kom brev från placeringsassistenten.

Dagisplats fixad åt Joline, på samma dagis som Jonatan.

Och jag inser snabbt att sumpar jag denna chans är chansen minimal att jag får samma dagis efter sommaren.

Jag har Ågren. Vill inte gå tillbaka till jobbet, men nu har jag inget att skylla på......

Pannkakstårta

Jag är en sån "sucker".

Bojkottade tårta och biskvier pga att det blir "dyrt att köpa och orka baka, liksom"

... och gick på den enkla linjen, tänkte jag.....

Nu står jag här med ingredienser till smörgåstårta, har bakat egen tårtbotten och behöver steka pannkakor till pannkakstårtan till barnen.

Det var dumt att fråga Jonatan vad han ville ha för tårta.

Gissa hur min lördagskväll ser ut?

Att göra

Imorgon ska vi ha kalas för Jonatan. Han har ju lyckats med bedriften att fylla år för ett par dagar sedan och till detta hör det väl till att man ska ha kalas för släkten, eller hur?

Och då "ska" man ju göra en massa saker... typ

1) Städa

2) Dekorera med ballonger

3) Bjuda på kakor...

4) ...och bullar

Och just nu sitter jag och känner att vem städar jag för egentligen? Ingen kommer väl ändå att bry sig? Och om de skulle det så kan väl jag strunta i det? Eller?

Ballongerna är ändå bara en otäck fara. De smälls och sedan blir det småbitar med plast som Joline garanterat stoppar i munnen. Nä, det stryker jag direkt! :-D

...och baka? Det är ju liksom inte min grej. Jag hatar allt vad kaffebröd heter själv. Tycker inte att det är gott... och då känner jag mig inte alls motiverad att stå och baka för att andra ska kunna moffa och äta!  Jag vill inte ens KÖPA eländet. Det blir dyrt... och sen äts inte ens hälften upp... och det blir liggandes i skåpet. Jag brukar inte ens ha Mariekex hemma, fråga Rijo som var här och fikade för ett par dagar sedan. Slät kopp kaffe, och en frukt fick det bli då. :-)

Kan man ha kalas utan tårta? Utan bullar och utan biskvier?

Man kanske skulle testa? *haha*

tänkte kanske inte det, då rå...

Har inte hört ett ljud från Natalie amerikanska pappa på åratals. Säkert 4 iallafall.

Tänkte att han nog hör av sig när vi befinner oss i det stora landet "over there" (som han visste att vi skulle besöka), men icke.

Till historien hör att jag i år kämpat med att få honom att skriva under diverse papper (som sig bör av båda föräldrarna när man har delad vårdnad) men utan framgång. Efter detta begärde jag ensam vårdnad och har inte hört från honom sen domen vann laga kraft.

Nu, idag, en vecka efter att vi kom från USA dimper det ner ett mail. Från honom.

Han vill att jag ska ringa den myndighet som har hand om indrivningen av underhållet för Natalie. De har tydligen frågor rörande underhållet som bara jag kan svara på. Jag anar att det gäller att han inte har bevis på att underhåll ska ha betalts under flertalet år och att han anses ha en skuld på 42 00 dollar.

För mig funkar det bra. Underhållet kommer varje månad.

En kort sväng hade jag fundering på att ringa myndigheten.

Men sen kom jag på att jag nog har all anledning att vara långsint. I just detta fall.

Jag fick minsann lösa mina egna problem förut. Nu är det dags att han tar ansvar för sina problem.

...men som en kompromiss skickade jag ett svarsmail och informerade att mitt telefonnummer fortfarande är det samma som det alltid varit och om han vill att myndigheten ska ringa mig så är de så välkomna att ringa så. 

Grind

Vi har grind nere. En hög skiva som blockerar trappen upp och som är fastsatt.

På uppevåningen har vi en "riktig" grind, en sån man öppnar och stänger.

Igår eftermiddag när jag lagade maten insåg jag att Jonatan måste burit upp Joline för trappen obemärkt ett par gånger för jag fick hämta henne uppe.

...

Tills jag efter tredje gången spanade.

SkitLisa tar och svänger höger ben över grinden nere, tar tag i trappräcket och hivar sig över. Tyst och fort. Sen pinnar hon på upp för trappen och stänger igen översta grinden efter sig.

Sen börjar hon ropa....

mamma.....maaaama.....mmmmmaaammmaaa.

Kanske ska höja grinden nere?

Fast då kommer inte de stora barnen över utan att ta stol till hjälp, och vem lär sig det efter 5 minuter?

Just det, skitLisa!

Växtvärk

Vad har hänt?

Jag rensade ur Natalies garderob, i allafall hjälpligt, innan vi for till det stora landet "över där". Väl hemma inser vi faktumet att hon inte har några byxor som passar. Och byxor var inte det vi handlade mängder av i den 40 gradiga hettan så det fick bli akutbesök på stan för att inhandla ett par byxor till flickebarnet.

Det är här jag inte får ihop det?!? Jag fick handla storlek 156 på brallorna, och ur garderoben rensade jag storlek 122. Vad har hänt däremellan????

Ben

Hur många ben har ett barn i ett årsåldern?

Du trodde två? Det trodde jag med tills jag fick se denna bild tagen på Joline idag. :-D


Rävar och soffan

Jonatan ska sova på soffan i natt.

Han har tjatat i över en vecka, men i natt ska det ske. Han har sovsäck och kudde och ligger nerbäddad.

Jag har alltid trott att anledningen till att han vill sova där är för att det skulle vara lite kul att sova någon annanstans.

Men icke. Nu talade han just om att han letar efter rävar. Och han hittar inga utanför sitt fönster. :-/

Jag ljög och sade att rävar syns bara när det är riktigt mörkt ute.

Teknisk till tusen

Vi har en dotter, som är 1 år och 2 månader. Och en micro som står i, för henne, ögonhöjd.

Denna micro (från stenåldern typ)  trycker man igång genom att längst till vänster öka tiden för att sedan trycka längst till höger på startknappen.

Joline älskar att titta på när vällingen ska värmas!

Igår morse startade hon micron helt själv, utan övervakning. Ökade tiden till 40 sekunder och tryckte sedan på startknappen. :-/

Helsike, måste lära henne hur hon skakar ihop välling själv så slipper jag gå upp på morgonen.

Svinkoppor

Jonatan hade svinkoppor i våras, som efter mycket smörjande fick motas i grind med antibiotika. Nu har han börjat dagis igen och de små såren kom som ett brev på posten. De är visseligen små, än så länge, men jag vet att om en och en halv vecka behövs det penicellin. Och vart är jag om en och en halv vecka? Jo, i det icke billig-sjukvårdskostande landet over there.

Så i morgon har vi en tid hos läkaren. För att försöka övertala den människan att skriva ut en kur med antibiotika till Jonatan innan han egentligen behöver det - för säkerhets skull. Jag känner på mig att det kommer att bli svårt. Men har jag i baktanken att det kommer att bli ännu svårare att få penicellin i USA så ska det nog gå vägen.

M.A.O - jag går inte från vårdcentralen innan jag har ett recept på antibiotika.

Håll tummarna!

Och blir det tyst här på bloggen efter i morgon kan väl någon vänlig själ komma förbi vårdcentralen med lite käk. ;-)

Spruta

Igår var vi till BVC för att fylla på med HepatitB Spruta nummer två av tre på Jonatan och Joline.

Det gick alldeles utmärkt. Jonatan sade inte ett ljud, Joline däremot protesterade mer och högre, men bara insprutningen var klar sänktes oxå ljudnivån.

Nu har vi spruta, förkylning och tandsprickning att skylla på vid eventuell feber...... och att mammas resfeber smittar!!! :-)

Räddare i nöden!

Tur att jag har min räddare i nöden.

Älsklingen hittade världens största spindel i diskhon i tvättstugan i morse. Det var det största jag sett. Kroppen var avlång dryga 2½ cm lång och ½ cm bred. Benen var uberlånga.

Älsklingen stod och tittade. Men händerna på ryggen. Jag fick rycka in.

Tar fram papper och informerar kaxigt att "det är ju bara att ta den med lite papper - vill du?" Men icke.

Efter ett djupt andetag går jag till attack och försöker ta spindeln, men han smiter ur pappret och upp på min hand. Kan säga att jag släppte snabbt. Och utstötte ett ljud som fick Jonatan att komma springande.

Han står en stund och tittar facinerat på spindeln som vid detta laget springer runt i diskhon och försöker ta sig upp (men han halkar hela tiden ner)

Då kläcker älsklingen "Ska du inte ta den?" mest på skämt.

Men Jonatan tvekar inte ens. På bråkdelen av en sekund har han plockat upp spindeln i handen och säger. "Ska jag slänga ut den"

Sträckan tvättstugan- ytterdörren är nog 8 meter. Det har älsklingen världsrekord i.

Ärftlighet

Natalie satt och spelade SuperMario på datorn nyss. Jag informerade henne att det var mitt favoritspel när jag var liten.

(då... för länge sedan när SuperMario var helhippt och framåt vad gällde grafik och sånt ;-)

Natalie tittar upp på mig och säger "Jaha, då har jag ärvt det från dig då, mamma"

Ja, det och dina blå ögon kanske... *fniss*

Nya höjder

Jag brukar vanligtvis bli glad när jag ser en katt sitta i fönstret och titta ut. Det ser så hemtrevligt, pittoreskt och mysigt ut.

Idag blev jag inte glad när jag kom in i vardagsrummet och fick se detta.

Men jag är inte överaskad. :-)



Och hon vet att det inte var rätt. För säga "Aj, aj" det kan hon.







Lär sig nytt

Joline lär sig nya saker vaje dag. Vissa bra, många mindre bra.

Det senaste är  den internationella huvudsignalen för "Nej!" dvs. att skaka på huvudet.

Och som hon skakar. Ibland ser det ut som om huvudet ska göra en "Barbie" nämligen flyga av vid för hård lek.

Nu fattas det bara att hon ska kunna säga ordet "Nej" samt förstå innebörden. Alltså att man INTE skakar på huvudet när man VILL ha något som erbjuds. Just nu ratas det mesta med huvudet, fast hjärtat vill ha. Tur att mamma förstår ändå. :-)

Tofsar

Joline har knappast inte ett hårstrå på skallen. Ändå lyckades Natalie med konststycket att hålla henne still på toaletten tillräckligt länge för att komma ut och visa upp detta mästervärk.



Jag är förvånad än.

Och när jag tog ur tofsarna satt det två strån kvar i dom. Så nu har hon drygt 50% mindre hår än innan uppsättningen

Tänder

Joline har fått två tänder till.

Kindtänder, en uppe och en nere.

Så nu har hon 10 st.

Ljudnivå

Kan någon förklara för mig varför två killar i åldern runt si så där 4 alltid måste leka HÖGT.

Och då menar jag inte högt som i "höjd" utan högt som i "spräcka allas trumhinnor".

Och det verkar som att ju högre det låter desto roligare är det. Och när mammas trumhinna gått åt pipsvängen då kan man komma på att man ska leka "borra med betong-borrmaskin"... i 182 decibel.

Mig veteligen uppnår man smärttröskeln vid mellan 120 och 130 decibel. Och att hörselskada är permanent.

Feber

Joline har nu 38.9 och har somnat.

Natalie är sur för att hon inte får åka med kompisen och bada. *duh*

Va gött det var när hon hade 40 i temp och bara låg.... tyst... och tröstades av en hand på pannan. Nu hjälper det inte ens att muta med glass.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0