"att bara vara" för småbarnsföräldrar

Översättning, utan hjälp av Wikipedia.

Att för en småbarnsförälder åka bort en helg för att "bara vara" innebär följande:

Det första halva dygnet går åt att med jämnamellanrum fråga "går det bra där bak", speciellt när man åker bil. Att det är tyst reflekterar man inte över. Man tar kisspausar fast ingen är kissnödig, för att det är bättre att kissa  lite för ofta än att det är för sent.

Några timmar senare börjar man reflektera över den där tystnaden. Då är det inte bara skönt längre, då börjar det gå en på nerverna. "vad sysslar dom med, måste vara hyss på gång" flyger ofta in och ut ur huvudet.

Dag två, när man strosar på stan, och "bara är" råkar man ut för minst fyra "Oh shit vart är ungarna, visst var dom här för en minut sedan, men nu är dom borta-panikångest attacker". Det är inte kul. Alla tittar så när man får den där speciella blicken i ögonen som lyser "du din djävul, har du tagit mina barn och stoppat upp dom under rocken kanske?"

När man senare sitter på restaurang skummar man först över barnmenyn och bestämmer vad barnen ska äta. Har man sinnesnärvaro säger man inte det till kyparen.... annars får man konstiga blickar, och mycket att äta.

Dag tre, när man är på väg hem, kan man inget annat än att prata om hur man längtar efter en sån där go puss. Långt borta är kom-i-håget att de pussarna är blöta och kalla och smakar snor.  Pussa på varandra går liksom bort, det är inte samma sak.

Det är skönt att åka bort från barnen ibland. Men det är jobbigt. Tur att det inte händer allt för ofta! :-D





Lära nya saker, och hitta på eget

Vår minsta ska börja på dagis. eller har, om man nu vill vara petnoga.

På dagis äter man soppa en gång i veckan.

Det har inte vår dotter ätit en enda gång på 1 år och 7 månader. Borde kanske prova?

Sagt och gjort, idag serverades det soppa till lunch.

Och både jag och Joline lärde oss nya saker.

När man stoppar i händerna i matskålen så sugs inte maten upp automatiskt, även fast konsistensen är förvånansvärt lik blomvatten

Med sked hamnar det mesta av blomvattnet, flåt ...menar soppan, i haklappen. Därmed är det ytterst praktiskt att ha en haklapp med stupränna.

Med sugrör börjar det arta sig. Lite soppa slinker ner. Innan det blir tvärstopp i röret. Mamma fattar problemet en stund efter att Joline sugit så att hon blivit blå i ansiktet. Att rensa sugrör på stopp är inte det lättaste. Se till att rikta bort sugrörets mynning från sopptallriken om du försöker dig på att rensa röret med hjälp av ett utblåsande andetag, annars får man snabbt införskaffa mer flytande slisk från spisen.

Det går dock alldeles ypperligt att hälla över "vattnet" från soppan till en mugg, och låta barnet äta spaghettisar och andra grönsaksliknande bitar med sked. Det kändes som att mata sitt barn med spaghettisar och grönsaker  som vanligt, och sås, ur mugg!

40 minuter senare hade Joline fått i sig maten. Soppa för 3-4 portioner. Och inte var det så att hon fick i sig en extremt stor portion, det mesta föreföll sig mest uppehålla sig på andra ställen än i hennes mage.

Hur fixar dom det på dagis?

Tur att hon får börja dagis så hon kan lära sig såna här världsviktiga saker som att äta soppa utan att bli undernärd.

Tacka vet jag mat som klibbar fast sig på skeden. Som stabbigt pulvermos.

AnnaLena

Idag har vi börjat skola in Joline på dagis.

Efter att ha haft barn på samma dagis sedan 2001 så tycker jag mig känna personalen.

Vi var lite spända på att få veta vem som skulle bli Jolines handledare, det är ju alltid lite speciellt.

Vi hoppades på ett par och bävade för en speciell.

När vi kom dit fick vi dock veta att hon som skulle vara handledare tyvärr inte var där idag.

Och jag visste inte alls vem hon var!

-"Jo, det är klart du vet vem Mia är!!!"

-"Eh.. nä... det vet jag inte"

Och det var inte så  konstigt.

För jag har i alla år kallat henne AnnaLena.

Undrar när hon hade tänkt att säga något.

Stanna

Jonatan och Joline springer fram och tillbaka genom dörröppningen där Natalies pärldraperi hänger.

Det klirrar kul av pärlorna.

Jonatan vill att de ska hänga blixt-still när det är hans tur att springa.

Tyvärr förstör Joline det hela genom att inte stå still och vänta på sin tur. Hon springer hela tiden.

Jonatan skriker "Stanna. Joline! Stanna då. Du fattar ju inget"

Sen byter han taktik.

Och ur hans lungor ljuder ett "STAY!"

Jo, man kan ju försöka.

Världsvan.

Vi var med Jonatan och åkte skridskor på uterinken idag. Han tyckte det var megaroligt, fast han ramlade var 25 sekund.

Efter ett tag kom en busslast med småpojkar och deras föräldrar som skulle in på Nobelhallen och spela match.

Naturligtvis spekulerades det vart bussen kom från bland föräldrarna som stog vid sargen och huttrade. Nått måste man ju ha att tala om.

Men vi behövde inte fundera länge. Jonatan sade självsäkert att "dom kommer från Brasilien"

Jo tjena.

Karlskoga HC mot Brasilien.

I hockey.

Kan ju bli ganska jämt.

Glömde visst...

Jonatan sov borta hos en kompis för första gången i sitt femåriga liv.

Jag informerade om allt.

Sovsällskapet - hunden Bullen.

Kissrutiner.

Frukostrutiner.

Att de kunde ringa mitt i natten om han blev ledsen.

Att han helst sover utan pjamas.

Och en hel del annat.

"Glömde" visst bara bort att tala om att han är morgonpigg.

Imorse sov jag och tjejerna till klockan 8.

Redan 06.10 var de uppe och lekte i det andra hushållet.

Najs bajs, eller?!?

Barnen sitter nere med sina kompisar och julpysslar.

Det limmas "igloos" för fulla muggar.

För att göra "igloos" tar man sockerbitar, lägger dom i en rund ring på ett styvare pappersark och sen tar på ett rejält lager med lim.

Ovanpå detta kommer ytterligare ett lager med sockerbitar, och ännnumer lim.

Det brukar gå åt sisådär en halv flaska lim innan sockerbitarna nått bra höjd, vilket är så där fyra lager med sockerbitar.

Det hör egentligen inte hit, bara du är med på att pysslet innehåller sockerbitar och lim.

Stora kvantiteter av lim.

Och i detta fallet även en sockersugen kompis.

För efter ett tag hör jag hur de börjar diskutera att äta sockerbitarna. Som man limmat redan. Typ som man gör med ett pepparkakshus.

Jonatan säger då "näää.... det går ju inte... för dom smakar ju bara en massa lim"

Varpå kamraten rappt svarar "det gör inget, bara man sväljer fort. Det här limmet smakar nästan inget alls"

Om han har problem med bajseriet i jul så hoppas jag att de inte skyller på mig.

Att lära barnen

Som förälder har man många saker man ska lära barnen innan de är stora.

Allt har sin tid, och allt tar sin tid.

Vissa saker får man nöta länge på.

Andra saker går fortare att lära sig.

Just nu ligger vi i hårdträning med att lära Joline att spotta.

På kommando.



Senare får vi lära henne att tandborstspottning inte är det samma som snorloskor.

Dagisredo, eller?

Ibland undrar jag om Joline är redo för dagis. Kommer hon verkligen att klara av allt som hon "ska" klara i dagismiljö?

Ju närmre dagen kommer för inskolning destå mer osäker blir jag... fast det borde vara tvärtom, hon blir ju dock alltid en dag större, klokare och mer begåvad för var dag som går....

Hur som helst. Vissa dagar funderar jag inte.

Som idag. När jag står och lagar mat.... hungrig som få. Steker sig lite pommes och hamburgare. Och inser att jag inte kan mata min lilla med det utan förbereder en burkmat. "Riktig mat", typ. Och med förbereder menar jag öppnar locket, och lyssnar efter klickljudet. "Skönt, den är fräääsch, har aldrig varit öppnad....mamma samvetet är dämpat... som med bomull " ;-)

Sen fortsätter jag att röra i pommesen. Och lägger in en tvättmaskin. Och öppnar posten. Och funderar på kvällsmaten. Och funderar på om jultomtarna verkligen ska fram i år. Och på hur gamal jag är, egentligen. (don´t ask)

Sen får jag i ena ögonvrån syn på hur min 1½ åring, som för ett tag sedan inte var "färdigutvecklad nog för dagis" står och äter direkt ur den öppnade burken med Sempers ovärmda potatis och fisk i räksås. Och halva burken är tom.

Och jag funderade som sagt på om hon var redo för dagis??? Vad tusan, öppnar man bara burken med mat klarar hon sig nog själv hela dagen.

Tala inte om du inte vet...

Det är dumt att ha åsikter på sånt man inte vet något om.

Att sprida sin föruppfattade mening utan att ha tagit reda på fakta.

Det är bra att ta reda på saker och ting grundligt innan man talar om om det är bra eller dåligt.

Lätt för mig att säga som dagligen står och gastar på Joline att det Inte är gott att suga på disktrasan.

Hum...Vad vet jag, egentligen?


Vagn på annons

Har bestämt mig för att sälja Jolines vagn. Det börjar bli dags att skaffa sulky till snuttan.

Och som jag nämde tidigare har jag lite svårt att sälja saker. Vill inte känna mig gniden och ta betalt för skräp.

Men den här vagnen är i nyskick. Fortfarande. Faktiskt.

Så jag bestämmer mig. Ut på annons ska den. 500 kronor.

Får ramaskri från omgivningen. Minst 2000 ska den säljas för.

Om inte mer!

Gör i ordning annons och sätter 1800 kr för den.

Ikväll åker annonsen ut. Om den inte redan är såld då. Har en spekulant.

Jag skulle inte passa som försäljare av begagnade bilar.

Julklappsekonomi

Bjuder in Natalies bästa kompis på julfest.

Tjejerna ska tillsammans få baka, pyssla, mysa och äta gröt och skinkmacka dagen före jul. Ha "lilla julafton" helt enkelt.

Och till julafton tillhör att byta julklappar. Tycker jag.

Och det är tanken som räknas.

Gissa om jag lackar till när frågan blir "hur mycket ska vi köpa för"?

Ahmenvafan, ska vi bara byta pengar kan vi väl bara ta varandras kontonummer?

Eller?


Jolines ordföråd

Joline ökar, mycket långsamt, på sitt ordförråd.

Hon har sedan länge sagt "mamma".

Sen uttökades det med "pappa" (som hon använder mycket sparsamt)

För 2 veckor sedan kom ordet "lampa"... eller "mmm-pa", men jag fattar ju vad det är. ;-)

Och så idag. Ord nummer fyra. Klart och tydligt!

"Bompa".

Kom inte och säg att TV inte har inflytande på våra barn!

Sanning?


"Mamma, jag satt BARA i soffan och tuggade tuggummi. Bara!"



Något får mig att tro att han tummade lite på sanningen. :-)

Det sitter stenhårt fast... går inte bort när han badade och jag får inte pilla bort det, för det sitter fast i hårstråna med gapskrik som följd.... Det kommer nog att få slitas bort! Snacka om att det lördagsgodiset räckte länge!!

Toppendag? :-/

Åh, vilken toppendag jag har framför mig....

* Sy upp ett lucianattlinne
* Stryka detsamma
* Tjoffsa till en luciakrona med glitter
* Fixa väldans trevlig fikakorg
* Gå på socialt tvingande fest
* Bli vald som klassförälder

Som en reminder:

Jag hatar att sy...

och det samma med att stryka...

Jag vet att kronan kommer att bli 1) för liten och sitta som en liten glittrande bajsprutt längst uppe på huvudet eller 2) för stor och därmed halka ner över ögonen hela tiden

Jag äter inte fikabröd - därmed anser jag att det är fullständigt onödvändigt med sådana attiraljer

Festens övriga deltagarare skulle jag helst vilja slippa träffa... ja, delar av dom i allafall.

Och det är ingen annan som kommer att vilja vara klassförälder - så det kommer att suckas och stönas och tittas i backen när ämnet kommer upp. 30 minuter senare kommer det att klappas i händerna när 4 mindre lyckligt lottade föräldrar sitter med ämbetet i en termin framåt!


Uppdäjt:

Linnet (varför det nu heter så? Det är ju hellångt och har ärmar! Säkert en karl som kommit på det) är upp-fållat. Hoppas nu bara det håller... och det bör det göra om Natalie gliiider fram på golvet. 

Och kronan har blivit såååå fin... med glitter.. och rött band. Ja, där fick jag till det! *stolt som tuppen*

MEN, som vanligt... solk i bägaren. Tror du ljushe##tena funkar? Det kom jag på när den var klardekorerad..... De glöder lite svagt... som man kanske kan se om man är i det dystraste svartaste mörker man kan tänka sig.. och har bra fantasi. Kan man måla lamporna gula och sitta i publiken med en ficklampa och lysa på henne?

Uppdäjt 2:

Tänk vad lite nya batterier... och lampor kan göra. Och fikat är fixat. Bara resten kvar nu alltså!

Mumma

I dag ska jag festa till det.

Jag har köpt en Finduslåda - sån där djupfryst historia.... smaken "Chicken Cordo Blue Schnitzel"

.. och en liiiten påse lösgodis.

.. och har hämtat in posten... en hel hög med brev...

Och skäms nästan över min barnsliga förtjusning.

Vad har föräldraledigheten gjort med mig? Så här kände jag ju bara för ett stundande besök på 5 stjärning krog med medföljande intag av alkoholhaltigdryck innan jag fick barn...

Energizerbunny - släng dig i väggen!

Jag hade tänkt mig att frivilligt anmäla mig som klassförälder för Natalies klass nästa termin, för att liksom "ha det gjort". I morgon är det Luciafest i klassen, (med medföljande "nominering av klassföräldrar") och detta mail gick ut till samtliga föräldrar:

Vill ni uppleva det där riktigt äkta? Vill ni virvla, vill ni älska, vill ni leva livet bara en liten stund och få en skymt av paradiset genom vinterrusket så ska ni läsa detta.

Det finns en vibration av förväntan i den plötsligt så kyliga luften i vår lilla stad. Ingen vet ännu säkert men mången förnimmer ändå det oundvikliga som är på väg. Det har hänt förut. Redan våra förfäder upplevde samma känsla; upphetsning blandat med en fruktan för det okända.

Och nu är det inte julafton vi pratar om. Nej, det ska vi säga er sannerligen. Långt innan trassliga julklappssnören, brinnande halmbockar och fetlagda skäggmumrikar i toppluva så är det dags för en liknande festlighet, även den med fina traditioner:

Klass 2A:s julfest!

Ta på era ruggigaste galoscher och stånga er sedan fram genom horder av hundägare, stavgångare och julhandlare, vik inte för horisontalregn eller drivis och låt för allt heligt inte mörkret eller kylan sätta sina svarta tänder i era vador. Vägen är lång och farorna är många, men målet hägrar likt den fetaste gräddtårta på bordet i fattigstugan.

Gräddtårtan heter denna kväll Klass 2A:s luciatåg.

Vi ber er, släkt och vänner i allmänhet och föräldrar och syskon i synnerhet, kom och lyssna och titta på barnens luciatåg på torsdag för ni kommer att bjudas på riktigt, riktigt bra musik och sång framförd av riktigt trevliga och goa barn.

Julfesten startar kl.18 med god glögg och mingel, fikakorg har ni förstås tagit med själva. Det bedårande luciatåget sprakar loss efter minglet och sedan är det fika och lek och gemenskap.

Entrén är gratis..., men vi är nitiska med vår försäljning av lotter och ni ska ha goda skäl för att komma undan inkvisitionen. Vi har nämligen fått in många fina vinster från er föräldrar, det ska ni ha ett stort varmt tack för.

Varmt välkomna hälsar vi klassföräldrar!
Vi ses på torsdag kl.18 i Aggerudsskolans matsal

ps. Glöm inte att ta med farmor, morfar, grannen, prästen, kusinen m.fl. så vi får in mycket pengar på lotteriet.

Snacka om att lägga ribban på mars!!!

Helt plötsligt känner jag att jag nog inte är lämpad att ta efter detta energimonster ....

Vad månne det bli?

Jonatan var på övervåningen själv i morse. När jag kom klampandes upp för trappen hördes ett illvrål som lät i stil med "kom inte in på mitt rum" och sedan slog hans dörr igen.

Mamma med hjärnceller inser att fara är på färde och funderar på vad som kan hålla på att gå sönder i hans rum i just denna minut.

Det var dödstyst där inne. Även det ett lysande exempel på att något skumt är i görningen.

Självklart kunde jag inte hålla mig - fast jag höll på den personliga integriteten - och kikade in i nyckelhålet.

.... och fick se bubben stå och spegla sig.

En liten stund senare kom han ut. e
Med nya kläder på sig.

Och frågar "tycker du oxå jag är fin?"

Självklart! Världens sötaste!

Vad månne det bli?

Världskrig

Vi trugar med barnen om att äta grönsaker. Försöker att servera grönt till maten, med ganska lika resultat...

... de vägrar äta.

Vissa dagar är mamma mer av "man måste äta liiite av allt" och smärre världskrig utbryter.

Idag hade Jonatan en kompis här. De ville fika. Jag plockade ihop lite av varje och skickade upp dom på rummet. (och de som känner mig vet att det saknas kakor och bullar till fikat i detta hus)

...det var tyst, ett tag....

sen utbröt världskrig.

Det skreks och svors och gräts omvartannat.

När de kom ner - i trehundraåtti - såg jag att världskriget var på väg att spilla över till att bli universumskrig.

Innan hårtussar började flyga klev mamma in i mellan och bad att få en förklaring.

...hulkande berättade Jonatan att kompisen minsann ätit 4 bitar av morot och han bara fått två.

Snälla, den här kompisen behöver jag låna varje middag!

Snö

Det snöar.... massor.

Mysigt!

Och det gick bra med barnen :-)..... Bara ett bitmärke....

...och det är väl typiskt att det skulle ske 5 minuter innan de skulle åka hem!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0