och allt har gatt bra!

Life is great!

ha det sa gott i regn och kyla. har ar det varmt och skont!

kram

Vänner och andra löst drivande folk.

Nu är allt packat.

...och jag har så jävla mycket fjärilar i magen att hälften vore nog....

Om 10½ timmar lyfter planet.

Jag kommer att blogga, men inte varje dag... kanske inte ens varannan vecka ;-)

Ha en underbar höst. Det ska jag ha! I november blir det åka av på bloggen igen!

Tills dess, see ya!

Jag tillät Natalie att själv packa sina tofsar och hårattiraljer.

Big misstake.

Jag packar light.

Hon packar "beauty queen on tour - around the world - 30 laps"

Ledsen hon kommer att bli när hon upptäcker att "tullen måste tagit minst hälften"

Var inne hos Marie och kollade läget. Gissa vad hennes grannar satt upp på entredörrarna? Kolla själv!

*skrattar så jag dööööör*

Could only happen in Stockholm! :-D

Klockan är bara 09.34. Jag har varit vaken sedan 5. Uppe sedan 6.

Varför? Idag hade varit en perfekt dag att sova bort. Jag springer mest runt och irrar ändå.

Det kommer att bli en lååång dag idag. :-/

Helvete!

Packningsplanerna sprack. Jag hade tänkt mig två väskor, men med 17 kilo barnmat som ska med har jag fått erkänna mig besegrad! (jisses vad välling och grötpulver och barnmatsburkar väger mycket)

Det blir tre väskor.

Tre väskor, fem personer, tio veckor. Kanske inte är så illa ändå! ;-)

Hur många ben har ett barn i ett årsåldern?

Du trodde två? Det trodde jag med tills jag fick se denna bild tagen på Joline idag. :-D

Visste att vi hade kvar en massa amerikanska småmynt som jag tänkte att Natalie och Jonatan skulle få ta med över till USA.

Var tvungen att tömma barnens spargrisar och insåg tydligt att pengar äcklar mig.

Tacka vet jag att handla på kort. Slippa byta pengar med någon, slippa ta i äckelpäckel mynt som man inte vet vart de varit förut. 

Jag lyckades få ut 7 cent, resten får ligga kvar i sparbössorna. Kan väl skylla på att jag vill ha så lätt packning som möjligt om älsklingen ifrågasätter varför jag inte tagit fram mynten.

Och bara tanken på när barnen är ute och går påskkärring och blandar i samma påse godis och mynt som de fått av snälla tanter och farbröder får mig att avstå kvällsmat. *urk*

27 grader dagtid och inget regn.

18 graders natt temperatur.

Så ser det ut måndag, tisdag, onsdag och torsdag.

Kommer nog att packa jeansen längst ner i väskan. :-)

Sen drar vi till Dallas, då är det 32 grader. :-)

Jonatan ska sova på soffan i natt.

Han har tjatat i över en vecka, men i natt ska det ske. Han har sovsäck och kudde och ligger nerbäddad.

Jag har alltid trott att anledningen till att han vill sova där är för att det skulle vara lite kul att sova någon annanstans.

Men icke. Nu talade han just om att han letar efter rävar. Och han hittar inga utanför sitt fönster. :-/

Jag ljög och sade att rävar syns bara när det är riktigt mörkt ute.

Jag och min älskling delar på allt.

Ekonomi, säng, strumpor, har gemensamma barn, vi dricker ur samma glas när vi äter mat (en sån där patetisk nyförälskad-grej som suttit i sen vi träffades ;-D) m.m  m.m

Men vi har varsin adressbok.

Han har adresserna till mina släktingar nedskriven i sin, och jag har.... en massa gamla adresser till folk som har flyttat.

Kanske dags att köpa en ny och lägga ihop våra adresser på ett gemensamt ställe? Eller är det ett stort steg att ta? ;-)

Vi har en dotter, som är 1 år och 2 månader. Och en micro som står i, för henne, ögonhöjd.

Denna micro (från stenåldern typ)  trycker man igång genom att längst till vänster öka tiden för att sedan trycka längst till höger på startknappen.

Joline älskar att titta på när vällingen ska värmas!

Igår morse startade hon micron helt själv, utan övervakning. Ökade tiden till 40 sekunder och tryckte sedan på startknappen. :-/

Helsike, måste lära henne hur hon skakar ihop välling själv så slipper jag gå upp på morgonen.

Funderde på när följande skulle inträffa.

Bruden som behöver mer sömn än en nyfödd, alltså jag, vaknade klockan 06.20 igår. I morse var hon 05.19 när mina kornblå öppnades och vägrade slutas igen. :-/

I en timme låg jag och packade i tanken. När jag sedan gav upp och satte foten på golvet, DÅ började jag gäspa.

Läser Aftonbladet:

EXTRA EXTRA!!!

Planet från det SAS-ägda bolaget skulle till Gran Canaria - kanade av banan och började brinna vid start. Svenskar med på planet. Knappt 150 människor har omkommit i olyckan.

Ja tja! Jag klagade på stressmagen tidigare. Om jag bara hade vetat hur det känns nu hade jag varit tyst tidigare!

Vilken dag!

Det känns som om jag har befunnit mig på rusande fot hela dagen och varit på tre olika ställen samtidigt!!! Enda stället jag inte varit på är hemma. Eller jo, jag var det en stund, men då kom jag inte in för jag hade glömt nyckeln. HA!

Var med Natalie till skolan i morse. Stressade vidare till Gryningen där vi varit hela förmiddagen. När vi kom hem hade jag som sagt ingen nyckel, utan fick stå ute och vänta på älsklingen i 30 minuter innan vi kom in.

Straxt efter kom Natalie hem från skolan och då fick vi snällt knalla tillbaka till skolan och hämta upp en kompis som hon ville leka med.

Kastade in Jonatan i bilen för att åka till doktorn. Kom i tid.... med fick sitta och vänta. I 40 minuter! :-( Vidare till Willys för att köpa Lätta och Apoteket för att hämta ut medicin. Vi fick både Microcidkräm OCH Heracillintabletter att ge om det behövs, utan att behöva mordhota doktorn! :-)

Slängde mer eller mindre av Jonatan i farten hemma och rusade vidare till en klippning som jag lovat hjälpa till med. Och naturligtvis var det en människa som inte hade en peruk med hår utan tre!!! ;-) Alltså, så tjockt hår skulle jag med vilja ha. Jag klippte av 10 cm på håret, och det hamnade mer hår på golvet än vad jag har på hela huvudet!!!

Rusade hemmåt och kastade i mig mat, för att sedan hjälpa till att kasta barnen i säng. Nu sitter jag och väntar på att nästa klippkund ska dyka upp. *jäkta jäkta*

Sen hade jag tänkat att hinna packa lite i kväll.

Men min mage säger tvärnit. Den vill inte att jag ska jäkta så här mycket. Men nu har jag inte tid att inte jäkta.

Jonatan hade svinkoppor i våras, som efter mycket smörjande fick motas i grind med antibiotika. Nu har han börjat dagis igen och de små såren kom som ett brev på posten. De är visseligen små, än så länge, men jag vet att om en och en halv vecka behövs det penicellin. Och vart är jag om en och en halv vecka? Jo, i det icke billig-sjukvårdskostande landet over there.

Så i morgon har vi en tid hos läkaren. För att försöka övertala den människan att skriva ut en kur med antibiotika till Jonatan innan han egentligen behöver det - för säkerhets skull. Jag känner på mig att det kommer att bli svårt. Men har jag i baktanken att det kommer att bli ännu svårare att få penicellin i USA så ska det nog gå vägen.

M.A.O - jag går inte från vårdcentralen innan jag har ett recept på antibiotika.

Håll tummarna!

Och blir det tyst här på bloggen efter i morgon kan väl någon vänlig själ komma förbi vårdcentralen med lite käk. ;-)

Eh?

200 meter löpning för damer.

Atlet på startlinjen, från USA, som heter Hooker i efternamn.

Vem var det som slutade tänka när hon skulle döpas?

Då var det tisdag igen, och dags för Tisdagstema. Dagens tema är Metall och med denna bilden meddelar jag att jag tar semester från Tisdagstema ett tag. Närmare bestämt 11 veckor.

Sen när jag kommer hem kommer jag att ta arkivet laddat med nya bilder, det lovar jag! ;-)

Trevlig höst på er alla Tisdagstemare!!! (ni andra får stå ut med mig ett par dagar till) :-D

I Os kan man se vad den kvinliga individen är för atlet enbart genom att titta på frisyren.

Är den stripig och tovig och aningens fuktig? Då är hon simmerska.

Är den strikt bakåtkammad med många hårspännen? Då är hon gymnast.

Är den bakåtstruken med ett pannband, oftast modell smalt skosnöre? Då spelar hon fotboll.

Är den full i tejp (!?!)? Ja, då är hon handbollstjej.

Hur kommer det sig att handbollsbrudarna inte satsar på hårspännen? Och fotbollstjejerna på tejp? Eller nä, tejpen är för mig helt ofattbar. Vem kommer på tanken, liksom? ;-)

Och om atleten är full med tingel-tangel i form av halsband och örhängen och långa färg-glada naglar. Då kan man ge sig på att hon är friidrotterska.

Igår var vi till BVC för att fylla på med HepatitB Spruta nummer två av tre på Jonatan och Joline.

Det gick alldeles utmärkt. Jonatan sade inte ett ljud, Joline däremot protesterade mer och högre, men bara insprutningen var klar sänktes oxå ljudnivån.

Nu har vi spruta, förkylning och tandsprickning att skylla på vid eventuell feber...... och att mammas resfeber smittar!!! :-)

Om en vecka har vi, om allt går som planerat, checkat in väskor och sitter (!?!) lungt (???) och väntar på att få stiga ombord planet som ska ta oss till Köpenhamn.

Jag har hunnit springa på toaletten 8 gånger idag sedan jag vaknade. Hur många gånger blir det om en vecka? :-/

Fick ett SMS förut.

" Hey, just checking if your number works. I hope I ll cU on friday"

Gissa om hjärncellerna snurrade.

23 minuter senare kom ett SMS till.

"By the way. Its the guy from Luxembourg"

Eh, han har nog fel nummer. Men en sväng var det lite spännande att fundera på vem det är som hoppas på att få se mig på fredag.

Tur att jag har min räddare i nöden.

Älsklingen hittade världens största spindel i diskhon i tvättstugan i morse. Det var det största jag sett. Kroppen var avlång dryga 2½ cm lång och ½ cm bred. Benen var uberlånga.

Älsklingen stod och tittade. Men händerna på ryggen. Jag fick rycka in.

Tar fram papper och informerar kaxigt att "det är ju bara att ta den med lite papper - vill du?" Men icke.

Efter ett djupt andetag går jag till attack och försöker ta spindeln, men han smiter ur pappret och upp på min hand. Kan säga att jag släppte snabbt. Och utstötte ett ljud som fick Jonatan att komma springande.

Han står en stund och tittar facinerat på spindeln som vid detta laget springer runt i diskhon och försöker ta sig upp (men han halkar hela tiden ner)

Då kläcker älsklingen "Ska du inte ta den?" mest på skämt.

Men Jonatan tvekar inte ens. På bråkdelen av en sekund har han plockat upp spindeln i handen och säger. "Ska jag slänga ut den"

Sträckan tvättstugan- ytterdörren är nog 8 meter. Det har älsklingen världsrekord i.

Sprang just på ett supermegabra tips som jag genast anammar.

Lägg en påse med mjöl i frysen och ta fram när barnen ramlar och slår sig. Det kyler bra och formar sig fin-fint efter huvudet eller knät eller valfri kroppsdel som skaffat sig en bula.

Låter bra mycket bättre än de stenhårda frysta bitringar jag brukar hala fram när Jonatan slagit sig... eller stekspaden som mamma alltid körde med när jag var liten.

Tipset hittade jag hos Kristin.

Det är jobbigt att åka bort och vara borta nästan 3 månader.

Åker man 2 veckor till Mallis kan man vara ganska säker på att det mesta är sig likt när man kommer hem, fast man inte har tänkt på alla olika eventualiteter som eventuellt kan tänkas hända under tiden man är borta.

Inse skillnaden, åker jag till Mallis har jag å det grövsta kunnat få hem en påminelse på en räkning i brevlådan för en bortglömd räkning när jag kommer hem. När jag drar till staterna i 3 månader kan jag möta kronofogden på trappen vid hemkomst som förbereder exekutiv auktion på kåken.

Åker jag till Mallis kan margarinet ha fått små gröna prickar längst uppe på toppen när jag kommer hem. Efter tre månader har nog till och med ketchupen blivit dålig.

Jag har fixat med räkningarna. Har Efaktura OCH en mamma som kollar posten och betalar räkningar som inte funkar att betala över nätet. Och jag låter bli att köpa mer ketchup, fast den nästan är slut.

Men vad är det jag har glömt att tänka på???? *instant magvärk bara jag tänker så*

Historia:

Jag hatar att rensa ogräs. Och påta i jord. Jag talar om för älsklingen vad som ska planteras och pekar med hela handen över våra ganska så fina rabatter och säger hur jag vill ha det. Sen rensar och sår han. Jag skördar bara.

Sjukdomsanamnes:

En och en halv vecka före avresa så har jag jävlig resfeber. Och massor att göra.

När älsklingen kom hem från en sväng på stan och såg mig ligga på alla fyra i rabatten och rensa idag trodde han att jag fått stroke.

Sanningen är att jag var tvungen att ha något att göra. Annars får jag ont i magen. Och jag kan inte packa än. Eller göra något av allt annat som står på listan över saker som måste göras, typ rensa ur kylskåpet, tvätta handukar, vattna blommor, dra ur elkontakter, klippa hår, låsa altandörrar, gå ut med soporna, klippa gräset, tömma pappersinsamlingen, betala räkningar, göra rent värmepump, lämna tillbaka biblaböcker, ta fram och kolla timers till lamporna, städa ur bilen...

Gud vad gött det ska bli om 1½ vecka, så kan jag släppa allt detta, för då har vi åkt!

Natalie satt och spelade SuperMario på datorn nyss. Jag informerade henne att det var mitt favoritspel när jag var liten.

(då... för länge sedan när SuperMario var helhippt och framåt vad gällde grafik och sånt ;-)

Natalie tittar upp på mig och säger "Jaha, då har jag ärvt det från dig då, mamma"

Ja, det och dina blå ögon kanske... *fniss*

Jag brukar vanligtvis bli glad när jag ser en katt sitta i fönstret och titta ut. Det ser så hemtrevligt, pittoreskt och mysigt ut.

Idag blev jag inte glad när jag kom in i vardagsrummet och fick se detta.

Men jag är inte överaskad. :-)



Och hon vet att det inte var rätt. För säga "Aj, aj" det kan hon.

Joline lär sig nya saker vaje dag. Vissa bra, många mindre bra.

Det senaste är  den internationella huvudsignalen för "Nej!" dvs. att skaka på huvudet.

Och som hon skakar. Ibland ser det ut som om huvudet ska göra en "Barbie" nämligen flyga av vid för hård lek.

Nu fattas det bara att hon ska kunna säga ordet "Nej" samt förstå innebörden. Alltså att man INTE skakar på huvudet när man VILL ha något som erbjuds. Just nu ratas det mesta med huvudet, fast hjärtat vill ha. Tur att mamma förstår ändå. :-)

Sitter hos mamma och pappa för att låna deras dator en snabbsväng. Kommer naturligtvis på att jag behöver blogga lite... bara en snabbis.

.. och landar i verkligheten med en smäll.

Här har jag inte "mina favoriter-länkarna" till alla bloggar. Och inte den fiffiga finurliga uppfinning som heter "Windows kan komma ihåg ditt lösenord åt dig bara du kommer ihåg första bokstaven"

Och jag var på väg till USA. Shit det hade kunnat bli en smärre katastrof.

Ikväll ska jag skriva en lista. På bloggadresser. Och lösenord.

I löve listor.

Dagens Tisdagstema är "Fridfullt". För mig finns det massor som är fridfullt. Att gå i en tyst kyrka, i ett myllrande vimmel av folk där man kan få vara anonym, att se barnen sova... ja, mycket kan vara fridfullt.

Men något som var fridfullt, som jag dessutom har på bild, var att stå på trappen en sensommar kväll och borsta tänderna ute i det fria, samtidigt som man tittade på den utsikt som är på bilden. Det var tyst, lungt och lite trollskt. Det var verkligen fridfullt! Nu bor vi i stan och borta är den tid då man kunde stå i trädgården och borsta tänderna och spotta över staketet i lugn och ro. ;-)

Vill du se andras fridfulla bidrag finns de här.

Jag är 190 centimeter och jääävligt förbannad.

Jag är inte förvånad, det har jag slutat bli för länge sedan, nu är jag bara förbannad. Vad är det med folk egentligen?

Jag åker iväg för att lämna bilen för byte av däck, och möter en man i sina bättre år. Uppfostrad kan tänkas, och med en hjärna som borde passerat puberteten med så där 40 år. Mannen i fråga har jag aldrig sett förut och kommer antagligen inte heller att göra det igen.

Till historien hör att jag är 190 centimeter, eller någonstans runt det, jag är nog den enda som inte bryr mig om att ta reda på den exakta siffran.

Det dröjer typ 2 minuters lös konversation om bilen innan mannen ifråga klämmer ur sig meningarna som för mig är helt ofattbara, men ack så vanliga.

- Jag måste få fråga. Hur lång är du egentligen?

Och jag tänker genast. För det första: Varför MÅSTE du fråga? Finns det en enda vettig anledning till att du känner att du behöver veta det exakta talet som min längd utger?
Och för det andra: Vadå egentligen? Vad ska jag svara på det? "Egentligen är jag 4 meter, men jag rullar ihop mig för att det ska se ut som om jag är straxt under 2 meter"???

Skulle man ifrågasätta någons vikt skulle man anses vara ofin och okänslig. Men jag kan tycka, speciellt när jag är arg, att vikten den rår man faktiskt över själv. 99% av alla viktproblem skulle avhjälpas med motion i lagom dos och att man äter rätt. Svårare än så är det inte att hålla en sund vikt. Men jag lovar dig - skulle jag bli 5 cm kortare per år genom att äta okokta daggmaskar till lunch så vet jag hur min meny skulle sett ut de senaste 4 åren. Men längden rår man inte på.

Jag återkommer igen till Skulle man fråga en fet människa vad hon väger? Skulle man fråga en person med utstående öron hur många centimeter öronen har in till skallen? Nä, det GÖR man bara inte. Men längden - det är helt OK att kommentera, fråga om och påpeka. Om och om igen. Speciellt av okända människor. Eller föresten, ALLA frågar!

Ja, jag har problem att köpa byxor. Får gå på herravdelningen ofta. Där kan jag säga att det är svårt att hitta gravidbyxor. :-) Och ju längre byxorna är, destå bredare blir dom. Har du någonsin sett en lång och tjock person? Nä, inte jag heller, men tydligen klädindustrin. ;-)

Ja, folk frågar mig när mina barn är med "Tror du att hon/han kommer att bli lång?" Nä, jag tror hon/han kommer att bli pygme´ det ligger lixom i släkten. ;-)

Ja, jag är djävligt trött på att folk frågar mig om min längd. Men jag är van. Så jag bara ler och nickar när de drar till med hur lång jag är. För oftast behöver jag inte ens svara. För de lägger till " Du är väl typ 1.90 va. Ja, för du är ju längre/lika lång som min brorsa Bertil. Och han är faktiskt si och så lång" Jaha, som om jag bryr mig? Och varför kände du att du var tvungen att fråga, när du ändå visste hur lång jag egentligen var?

Och ja, en gång kontrade jag min-egen-längd-fråga med "Tur att du frågade, jag stod just här och funderade på hur mycket du väger" till en tjock fet negeramerikan. Men det är en helt annan historia. :-D'

Har du frågat någon lång person hur lång hon/han är eller någon kort person hur kort hon/han är? Eller för den delen hur mycket någon överviktig/underviktig person väger? Varför isånt fall?

Föresten.

Som ensam resenär med 1 resväska kan man inte boka och åka limousine, som rymmer 18 personer.

För den har inget bagageutrymme.

Nähä.

Undrar om det var den verkliga anledningen eller om de inte ville ha in 3 barn i sina fina bilar? ;-)

SUCK!

Här välkomnar jag det aningens kyligare vädret och småler över det faktum att jag minsann kan tvätta, stryka och packa undan alla shorts och capribyxor redan nu inför resan.

Och vad möts jag av när jag slår upp Aftonbladets hemsida idag?

" Håll ut - snart kommer solen. På onsdag kommer sommaren tillbaka igen. Varmt på många platser i helgen. SMHI: Det kan bli 23-24 grader."

Grattis till alla som inte ska paniktvätta, panikstryka och panikpacka sista natten innan flyget avgår. ;-)

Och jag antar att jag inte får så mycket medhåll från er andra om att kyla bara är bra i dagsläget. ;-)

Jag fortsätter med mina "att göra listor". Den här veckan blir lite tight....

* Idag ska jag handla mat. Det är eko i kylskåpet.

* I morgon ska bilen få nya skor *ehm* ... menade däck. Jag ska köra bilen till Furubergs Gummi och sedan cykla med Joline hem. Jag lovar att det kommer att regna.

* På onsdag förmiddag ska vi bort och på eftermiddagen ska "Gamla Bettan med nya skorna" besiktigas. Klockan 14.50. Hoppas det inte regnar för jag ska väl, enligt vad alla säger, sätta på mig kortkort och urringat linne för att få igenom bilen utan 2:or.....  ;-)

* På torsdag ska jag på massage.... Guuuud så gött!!!

* På fredag är det än så länge helt obokat..... men jag hittar säkert något att göra då med. ;-)

När man tittar nära, på en enda maskros, då inser åtminstånde jag att de är vackra.



När vi hade hela gräsmattan full var jag inte lika förtjust i dom. Tur att man kan ändra sig. ;-)

Vill bara informera!

I Karlskoga har vi inget KICKS.

Och jag är inte sugen på ett "gratis presentkort som garanterat fungerar" därifrån.

Så sluta lägg kommentarer om det.

Hittills har jag fått 5 sådana erbjudanden.

2 gånger av samma person.

:-D

Idag har jag varit ute på galej.

Förmiddagen tillbringades på "walkande" fot med Rijo. Älsklingen var hemma och var "barnvakt" åt sina egna barn. Egentid. I like! En timmes promenad tog två timmar.

Sen knallade jag hem och informerade familjen om att vi visst skulle umgås efter maten och trädgårdsgreja. Tillsammans.

När maten var uppäten skickade jag ut älsklingen och Jonatan och de började klippa gräset. Innan jag hann ut ringde mamma och undrade om jag ville med och kolla på pelargonutställning. Jag svansade ut till älsklingen och log och frågade om det gjorde något om jag drog iväg 10 minuter senare. Han fick stänga av gräsklipparen och ta barnen, igen. ;-)

Jag åkte iväg med mamma och syrran och himlen öppnade sig med ett skyfall. Som vanligt. Så några pelargoner tittade vi inte på... åkte till Prix istället och svansade runt en och en halv timme. Mer egentid. I like!

Natalie drog iväg med farfar till stugan och kommer att vara borta till i morgon kväll. I morgon bitti drar älsklingen till jobbet och Jonatan till dagis. Då blir det bara Joline och jag hemma.... *hum* Umgås hela familjen kommer vi snart att göra. I 10 veckor. 24 timmar per dygn. 7 dagar per vecka. Det är bäst att njuta av egentid medans jag kan. :-)

Nu har vi bokat hotellrum i San Antonio den 11 oktober till 13 oktober. Då ska vi till The Riverwalk, The Market Place, och framför allt Sea World.

Det ska bli så kul.... :-)

Och jag har resfeber. Älsklingen vill helst gå i ide tills vi åker.

Missa inte detta inlägg!!! (Abbes Pappa kommer hem från en semester på ett par dagar, borta från Abbe)

Men förbered dig på en djupdykning i otrolig föräldrainsikt! Och ha en Kleenex i närheten. ;-)

Ibland glömmer jag. Älsklingen skulle säga att det är mer än regel än undantag att jag glömmer - allafall vart jag lagt grejjer! Men jag undrar ju alltid varför jag ska komma ihåg allt - det gör han så bra åt mig! :-)

Igår kväll lånade jag hans jacka och cyklade ut ett ärende. När jag kom hem lade jag mina nycklar i hans ficka.

I morse drog han till jobbet innan jag hunnit vakna till.

Lite senare talas vi vid på telefon och följande dialog utspelar sig:

- God morgon älskling, sade älsklingen.
- God morgon nyckeltjuven, sade jag.
- Va? Jag har inte tagit din nyckel.
- Nähä, vad gör den i din jackficka då?
- Jaha, lade du den där igår... kanske man får skylla sig själv då rå?
- Kanske.... Men jag vet iallafall vart den är!!!
- Ja, det är ju förvisso ett steg framåt. :-D

Det känns som att allt och lite till har landat med en käftsmäll senaste tiden.

Cancer x2, varav en med förmodat dödlig utgång. Igår fick jag vara lasaretts-medföljare för ett väldigt olämpligt gravididtetsbesked och medföljande abort. Och idag är Joline suuuuper-snorig.

Till på köpet regnar det.

Och jag har inte packat.

Men jag har talat om för alla mina nära att jag älskar dom. För det gör jag... och det är väl det enda som egentligen betyder något.

Några dagar senare än tänkt, men här är mitt bidrag till veckans Tisdagstema, som var kärlek.

Puss kusin. :-)

Joline har knappast inte ett hårstrå på skallen. Ändå lyckades Natalie med konststycket att hålla henne still på toaletten tillräckligt länge för att komma ut och visa upp detta mästervärk.



Jag är förvånad än.

Och när jag tog ur tofsarna satt det två strån kvar i dom. Så nu har hon drygt 50% mindre hår än innan uppsättningen

Joline har fått två tänder till.

Kindtänder, en uppe och en nere.

Så nu har hon 10 st.

Nu har vi haft besök från Storstaden. Jösses vad det har varit kul. Vi har ultramega snabbt visat upp vad Karlskoga har att erbjuda och hann till och med en sväng in i grannkommunden Degerfors. :-) På ett sätt var det tur att de bara stannade ett dygn, för då kunde man verkligen springa runt alla sevärdigheter med andan i halsen och låsas som att TIDEN tog slut - fast det i själva verket är så att SEVÄRDIGHETERNA i sig själv tog slut.

:-)

Så här i efterhand kan man undra vad de tänkte egentligen.

Vi visade upp en kyrkogård. (Visseligen framröstad som Sveriges vackraste, men ändå)

En lekplats som ståtar med en livs levande och fullt funktionsduglig (dock igenpluggad) kanon i originalstorlek, här i "kanon-staden" Karlskoga är vi stolta över vår export av kanoner till krigsförande länder... nä, just ja, det gjorde vi ju inte, men ändå.



Sen såg vi 2 affärer i stan. Vi har inte så värst många fler, om man räknar bort Lindex, Kappahl och Systembolaget. Och en, två... tre (!!!) Optiker.

Bengt- Åke Gustavssons hus. (Vi hade ändå vägarna förbi, so what the heck)

En järnplåt, modell supertjock, som de skjutit med kanoner genom (Som jag var inne på - staden lever lite på detta med kanoner)



Alfred Nobels herrgård - ser väl mest ut som vilket annat hus av större storlek.... :-)

Och så visade vi oxå upp ett hål i marken i grannkommun Degerfors. :-D Hålet kallas för jättegryta och bildades av inlandsisen. Och jag visade prov på min OTROLIGT breda kunskap om historia genom att, på fullaste allvar, säga att jag tiippade på att inlandsisen drog förbi på 1700-talet. Det var tydligen för drygt 10 000 år sedan fick jag veta när jag läste informationsbladet. Oj vad tiden går fort när man har roligt! ;-)

Hur som, vi har haft jättekul, och funderar starkt på att invadera Stockholm under julshoppingstiden. Och äta Thailändsk mat. Det ska tydligen vara gott, sägs det. Vad vet jag? Här i Karlskoga har vi bara tusentalet pizzerior, och tre optiker, kyrkogårdar och hål i backen. Hoppas Mona vill komma tillbaka.

Det har blåst lite lätt här i natt.

Poolen ligger i grannens häck.

I skogen på väg till dagis var stigen totalt blockerad av ett träd som knäckts och ramlat ner rakt där jag skulle cykla.

Jonatan tyckte det var världens happening.

Jag diggade inte det faktum att jag behövde praktisera offraod och terrängkörning samtidigt som det regnade och jag var lite småtrött.

Det tyckte Jonatan var ännu roligare.

Kul att glädja de små liven.

Jag behöver i runda slängar 10 timmars sömn varje natt för att bli människa. Och jag brukar få det. :-)

Igår kväll somnade jag runt 23... och väcktes 05.30.

You do the math.

Och jag måste tillägga att "morgonstund har guld i mun" är bara lögn. Men det mer ärliga "Morgonstund har en massa sand i ögonen och en käke som hotas med att hoppa ur led varje gång du jäspar" kanske var för långt och inte lika catchy när de skulle ha en morgonslogan då för massa hundra år sedan....

2 årstider inom loppet av bara ett par dagar.

I fredags var det hög högsommar. Vi badade, solade och pustade.

Idag regnar det,  blåser och jag kurar under en filt och önskar att jag kunde tända brasa - höst alltså.

Bara det inte hinner bli vinter oxå snart - det vill jag inte!!!!

Kan någon förklara för mig varför två killar i åldern runt si så där 4 alltid måste leka HÖGT.

Och då menar jag inte högt som i "höjd" utan högt som i "spräcka allas trumhinnor".

Och det verkar som att ju högre det låter desto roligare är det. Och när mammas trumhinna gått åt pipsvängen då kan man komma på att man ska leka "borra med betong-borrmaskin"... i 182 decibel.

Mig veteligen uppnår man smärttröskeln vid mellan 120 och 130 decibel. Och att hörselskada är permanent.

I morgon får vi fint besök från Stockholms storstad. Av två underbara damer som aldrig varit i Karlskoga förr, och som genom min försorg fått klart för sig att Karlskoga är den största bonnhålan man kan tänka sig. ;-)

I ett mail informerade jag om att de behöver packa oömma kläder och bra skor att gå i.... jag hade tänkt att vi skulle traska omkrig och se lite av stan och leka lite i en och en annan lekpark. Kanske åka och hälsa på djuren i Lunedet om vädret tillåter.

Dock så tror jag att min uppmaning skrämde slag på den stora damen i fråga. Hon undrade förtvivlat "Pratar vi bra skor att gå på asfalt med, eller pratar vi trädkramar-skor?!!"

*haha* Undrar egentligen vad hon tror väntar när de anländer.

Jag vet att hon inte gillar utedass iallafall. Vilken tur att vi dragit in vattenklosett till Metropolen! ;-)

Jaha, då var det slut på semestern, för de flesta, så oxå "för oss". Vardagen anföll med full kraft i morse när Jonatan behövde väckas för att hinna till dagis i tid. Älsklingen fick dra på sig strumpor och jeans för att dra till jobbet.

Och jag var klar, med allt från duscha, klä mig, ätit frukost och fått ungarna klara straxt över 9. Och sen då? Jag hade ju inga måsten att ta hand om, inga uppgifter att fylla dagen med som alla andra som fick gå till jobbet idag.

Vi tog en tur till stan och insåg att det var full rulle på alla pensionärer iallafall. De har inte dött i sommarvärmen.... och ett tag när jag stångades med rollatorer på affären önskade jag faktiskt att så hade varit fallet med var enda en. Som hämnd tog jag sista byttan med billiga plommon mitt framför näsan på en sur tant och rejsade före en annan till kassan. Sen var jag lite glad igen. ;-)

Kommer du ihåg när körsbärsträden hade knopp?



När harsyran blommade?



Eller när syrenerna började dofta ljuvligt?



Det gör jag, men det känns länge sedan!

Gee... om 21 dagar åker vi. Det innebär att vi snart bara behöver hålla upp två familjemedlemmars fingrar när vi sitter vid kvällsmaten och räknar hur många dagar det är kvar. :-D

21 dagar... och jag har ännu inte packat. Jag vet inte ens om jag ska ta med en eller två resväskor över. Och för att vara mig så är det vääääldigt dåligt planerat. Förr om åren har jag packat 4 gånger så här nära avresa.... :-)

Nä, jag funderar på viktigare saker... typ

Om vi ska handla taxfree eller köpa godis på hemmaplan. (Alltså packa resväska vs. billigare större förpackningar med karra) 

Om vi ska åka airshuttle eller limo från flygplatsen till hotellet. (Alltså trängas med andra svetttiga turister och naturligtvis bo på hotellet med sista stopp på vägen vs. privat pick-up och avsläpp direkt vid hotell lobbyn OCH hjälp med väskorna) 

Om jag kommer att ha mens vid avresa eller ej. (Alltså packa med apmycket tamponger och springa på dass var och varannan minut - för man vet ju aldrig när nästa toa dyker upp) 

Och om någon - GUD FÖRBJUDE - skulle vara sjuk dagen D - hur f-n gör man då???? (Alltså - magsjuka... ska nog för säkerhets skull se till att ingen äter något en vecka innan avresa så matförgiftning kan uteslutas... eller dunderförkylning... inget bad heller alltså och massa varma kläder, för att vara på den säkra sidan)

Älsklingen funderar mest bara på vad vi ska äta för mat vid nästa mål. Och tur är väl det, annars skulle det inte bli mycket äta häromkring!!!

Ibland gör jag tokiga saker, som jag inte direkt planerat innan. Saker som jag egentligen inte skulle kunna tänka mig att göra, och sedan efteråt inser jag att det nog inte var så farligt iallafall. :-)

Idag gick jag barfota in till Apoteket, med skyblöta byxor som det droppade om och ett hår som såg ut att ha sett volym senast för 180 år sedan. :-)

Hur det kom sig? Well... vi var ute och gick.... när himlen öppnade sig. Vi blev lite blöta - och för att rädda mina nya skor från total disaster tog jag av mig dom..... byxorna var som tur var mörka, så man kunde nog missat det faktum att de var skyblöta - förutom om man såg hur det droppade om nederkanten. Jag såg till att inte stå stilla på ett och samma ställe för länge på apoteket - för då hade jag skapat en vattenpöl.

Kassörskan noterade lungt att mitt visakort var blött när jag skulle betala... Så blöta var alltså mina byxor att det plaskade i mina fickor. Men hon tog det som den mest naturliga sak i världen... :-)

När jag stod där inne tänkte jag vilken tur att man bor "på landet" - för det var inte många som höjde på ögonbrynen åt oss.... Undra hur de hade reagerat om jag hade klivit in på Sacks Fifth Avenue eller NK i den "utstyrsel" jag hade på mig idag... *ler*

Barnen har varit på minisemester. Till mormor och morfar i stugan. Onsdag till fredag.

Vi har hunnit massor.

* Vi har städat hela huset.
* Tvättat alla fönster och faktiskt bytt "julgardiner". Ja, inte för att jag satte upp gardiner med tomtar på , men jag konstaterar glatt att jag inte tänker byta gardiner när jag kommer hem från USA, alltså är jag klar med julgardinerna! yes!
* Oljat in altanen.
* Målat trädgårdsmöblerna.
* Rensat klart garderoben.... oh holy mother of mine - nu kan jag se vad jag har där inne! :-)
* Kastat en hel sopsäck med skräp.
* Druckit lite vin och grillat lite kött i goda vänners lag..... och snackat skit halva natten. :-D
* Ställt undan saker till vinden.
* Plockat fram kläder till Joline från vinden.
* Organiserat upp arvegodskläder.
* Lämnat vidare kläder som vi växt ur till andra som kan få nytta av dom.

Det enda vi inte hunnit är:

**  Aktivt vila. **

Men vad tusan - alla kan ju inte ha tid med semester. Och nu när vi är klara med alla måsten, och kan slappa - då kommer regnet!