Ibland undrar jag om Joline är redo för dagis. Kommer hon verkligen att klara av allt som hon "ska" klara i dagismiljö?

Ju närmre dagen kommer för inskolning destå mer osäker blir jag... fast det borde vara tvärtom, hon blir ju dock alltid en dag större, klokare och mer begåvad för var dag som går....

Hur som helst. Vissa dagar funderar jag inte.

Som idag. När jag står och lagar mat.... hungrig som få. Steker sig lite pommes och hamburgare. Och inser att jag inte kan mata min lilla med det utan förbereder en burkmat. "Riktig mat", typ. Och med förbereder menar jag öppnar locket, och lyssnar efter klickljudet. "Skönt, den är fräääsch, har aldrig varit öppnad....mamma samvetet är dämpat... som med bomull " ;-)

Sen fortsätter jag att röra i pommesen. Och lägger in en tvättmaskin. Och öppnar posten. Och funderar på kvällsmaten. Och funderar på om jultomtarna verkligen ska fram i år. Och på hur gamal jag är, egentligen. (don´t ask)

Sen får jag i ena ögonvrån syn på hur min 1½ åring, som för ett tag sedan inte var "färdigutvecklad nog för dagis" står och äter direkt ur den öppnade burken med Sempers ovärmda potatis och fisk i räksås. Och halva burken är tom.

Och jag funderade som sagt på om hon var redo för dagis??? Vad tusan, öppnar man bara burken med mat klarar hon sig nog själv hela dagen.