Så in i helvetes sjuk, och avlivning.

Jaha... sjukdomen håller i sig och det ter sig inte bättre än att det nog, mot all förmodan, blir avlivning.

Har tid idag klockan 9.15, och jag sitter här i min ensamhet och stryker varsamt över bröstkorgen i ett tafatt försök att stryka bort det onda och rädslan.

Hon andas tungt.

Syrrrans katt, alltså.

Det är henne jag fått den ärofyllda uppgiften att följa till livets slut.

Själv är jag bara förkyld, ont i halsen och öronen sprängs.

Men i förhållande ska jag inte klaga. Jag behöver ju inte avlivas.... än.

----------------------------------------------------------------

Uppdate: Katten är i himlen nu. Lider inte mer.

Känner att jag önskar gå samma väg. Men jag tar ett par alvedon och ser glad ut.

Kommentarer
Postat av: Kikka

fy vad läskigt att behöva åka med ett djur för avlivning ,, gjort det 2 gånger och det är hemskt hemskt ..man får försöka tänka att det är det enda rätta då katten lider

2009-02-26 @ 10:29:38
Postat av: J

Usch, det är inte roligt när djur ska avlivas :(

Vad snällt att du följde med den till sista vilan.



Krya på dig tjejen! kram!

2009-02-26 @ 11:04:21
URL: http://www.ivf-karusell.blogspot.com
Postat av: Mona

Apropå syster, hur mår hon?

2009-02-26 @ 17:20:23
URL: http://monasuniversum.blogspot.com
Postat av: Rijo

Jamen, fy så dåligt man mår när djur dör sådär... usch.

2009-02-26 @ 20:04:49
URL: http://rijo.blogg.se/
Postat av: Jupp

Tack hörrni! Det var jobbigt igår. Men nu känns det bättre.... :-)



Mona: Tackar som frågar. Inte hon heller är avlivad. Som tur är. :-) Skämt å sido. Hon mår bra. Hade återbesök i dagarna. Det visade på goda förutsikter! Pust

2009-02-27 @ 14:42:17

Det här vill jag säga, just nu:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0