Det är lite bloggtorka. Både hos andra och hos mig. Läst de meningarna förut? *hehe*

Men så är det.

Och ingen är gladare än jag att jag hittat en ny favvo. Har suttit och läst länge nu.

Här är ett smakprov. Som jag är övertygad om att hon inte skrivit själv (för det har annat teckensnitt än de andra inläggen) men här är det iallafall. Jag har inte heller skrivit det själv. Men jag har funderat på ett par av frågorna. Faktiskt.

Visst är det tur att BVC finns (jag tror att förkortningen står för Barn leder Vanligtvis till Celibat). Där kan man som nybliven förälder få både hjälp och svar på en mängd frågor. Förutsatt att man vågar fråga det där man verkligen har behov av att veta. Själv har jag inte ställt följande frågor: 

Är det okej om man av tidsbesparingsskäl smörjer in niomånadersbebisens hår med potatismoset redan från början, eller måste man försöka stoppa det i munnen först? 

Exakt hur många reklamblad får en bebis äta per dag? Och är återvunnet papper nyttigare än vanligt papper? 

Hur mättande är sand egentligen? Står de sig längre på det än exempelvis gröt? Och vad innehåller egentligen mest järn och mineraler? 

Vad är nyttigast och innehåller minst socker - gröna eller röda kritor? Gröna, eller hur? 

Om bebisen badat i kattens vattenskål på morgonen, måste man ändå bada henne på kvällen? 

Hur mycket får man egentligen ljuga för små barn? Det där med tandtroll är tydligen okej, men får man kalla choklad för "mammas medicin", vinflaskan för "mammas välling" och öronpropparna för "mammas hörapparat"? Fast de senare brukar i och för sig mest kallas för "tack gode gud där är de!". 

Får man tejpa fast nappen? Bara lite lite grann? Och vilken tejp är i så fall hudvänligast? 

Om en tvååring kan svärord fast han inte går på dagis - vem kan man då skylla på? 

Kan man få en akut tid hos talpedagogen om ens barn envisas med att byta ut bokstaven s mot f, eller ska man helt enkelt sluta fitta ner? 

Om man känner en längtan efter att gömma sig för sina barn ibland - är garderoben eller tvättstugan det bästa gömstället? 

Om bebisen bajsar och det bara är tio minuter kvar tills ens man kommer hem, är det okej att låtsas att man inte märker det förrän mannen kliver in genom dörren och kan ta över det huvudsakliga blöjbytaransvaret? 

Och sist men inte minst: Hur talar man på ett jämställt, förnuftigt och snällt sätt om för pappan att jag vet bäst för jag har tuttar? Och att tuttargumentet absolut inte är överförbart till andra traditionella kvinnosysslor såsom att diska och tvätta. Trots allt har tuttarna använts till både uppfödning, tröst och nattning men mycket sällan till att skura rent stekpannan med.

Bloggen finns här om du vill läsa mer.....