För 3 år sedan fick älsklingen ett hemmabiopaket i kombinerad födelsedagspresent/julklapp.

Idag ligger jag på knä och dammar bakom TV. I ett ormbo av sladdar.

Och får se att jisses, en sladd är ju inte ikopplad.

Hojtar till älsklingen att så är fallet och får informationen att den inte varit ikopplad sedan vi flyttade hit - för 2 år sedan.

Genast insåg jag vad tomten INTE kommer att ha med till älsklingen i år.

Elektronikprylar - som behöver kopplas in för att fungera.

Känns som bortkastade pengar.

Efter 8 timmars slit så är sommaren långt borta och huset skvätter av julkänsla.

Idag ska ljusstakar upp.

I min hall har jag FORTFARANDE familjens sandaler och kepsar. På stolen i sovrummet ligger shorts. Jag har linnen som är nytvättade och väntar på att bli strukna.

Det rimmar illa.

Jonatan var på övervåningen själv i morse. När jag kom klampandes upp för trappen hördes ett illvrål som lät i stil med "kom inte in på mitt rum" och sedan slog hans dörr igen.

Mamma med hjärnceller inser att fara är på färde och funderar på vad som kan hålla på att gå sönder i hans rum i just denna minut.

Det var dödstyst där inne. Även det ett lysande exempel på att något skumt är i görningen.

Självklart kunde jag inte hålla mig - fast jag höll på den personliga integriteten - och kikade in i nyckelhålet.

.... och fick se bubben stå och spegla sig.

En liten stund senare kom han ut. e
Med nya kläder på sig.

Och frågar "tycker du oxå jag är fin?"

Självklart! Världens sötaste!

Vad månne det bli?

Igår åt jag salmonellakyckling.

I natt har jag varit uppe med rännsketa.

Idag ska jag på begravning.

Har en känsla att denna dag skulle kunnat utvecklat sig till det bättre....

Det känns bra att ha ett försäkringsbolag som kan sin sak.

Jag räknar med att mitt villafärsäkringsbolag kan saker gällande hus. Träbock och vattenskador och dyligt.

Och jag förutsätter att mitt bilförsäkringsbolag kan allt om bilskador.

Typ att kunna stava till kollision.... för det händer väl titt som oftast att man skulle kunna tänkas råka ut för en sån skada med bilen.

Men man slutar inte att förvånas.

Hade totalt glömt bort att det ska betalas räkningar så här i slutet på månaden... har ju lixom inte sysslat med sånt på tre månader.

Tre räkningar fanns att betalas. Två hade förfallit. I går.

Den ena var till CDON... anar att den kommer att slinka igenom.

Den andra var till Vägverket för fordonskatt. På 383 spänn, gällande november och december.

Jag kan ge mig #### på att de kommer att skicka en påminnelse med en extra avgift på 400 spänn. Som jag måste betala... bara för att.

:-(

I Sverige är det väl ganska självklart att man ska följa trafikskyltar, eller?!?

Det är inte så självklart i USA..... så de beslutar sig  för att skaffa en skylt som säger att man måste det.

Vem sa att amerikaner är idioter?

Min kusin ska ha barn. Eller man kanske ska säga i presensform - skulle ha fått barn. För så är det, hon har gått över tiden 5 dagar nu.

I mina ögon har hon världens finaste mage. Det är en klassisk pojkmage, jättestor och klotrund.

Och jag är så fruktansvärt avis.

Det är inte mer än rättvist att hon tvingas kånka runt på fina magen i en vecka till!

Älsklingen köpte sig en egen, ny, skinande MP3 spelare i Amerikat.

Sen har han lärt sig ladda hem.

Idag tog jag och lyssnade på spelaren, när jag hade sju minuter för mig själv.

Möttes av Jill Johnsson och Guns N´ Roses.

Vafan... det är ju som att blanda Frälsningsarmén med frätande syra.

Tillägg: Han säger att Jill var till mig... Det var väl snällt att han tyckte att JAG skulle ha något att lyssna på på HANS MP3. Som han alltid tar med sig till jobbet... eller har i bakfickan.

Sitter och läser ett invecklat papper från The Office of  the Attorney General  State of Texas.

Det handlar om underhåll och är skrivet på advokatpredikande högtravande engelska. Inte sån engelska som jag är van vid alltså.

Längst ner på pappret står att läsa:

If you are dissatisfied with the standard of service we provide, you have the right to file a complaint with the local Field Ombudsman by calling the phonenumber listed below.

Sure, jag förstår innebörden med det hela klart och tydligt... men ändå är det något jag tycker känns fel. Tills jag inser

AMERIKANARNA har snott ett svenskt ord! Hur mycket jag ens försöker få till uttalet av "Ombudsman" så låter det inte alls amerikanskt.

Försök själv.

Idag pallade jag mig iväg till jobbet.

Det gick långt över förväntan.

Jag kände inte igen många. Vissa hade jag dessutom glömt namnet på. Skitpinsamt att sitta och tala 20 minuter med en tjej som jag inte ens skulle klara av att kalla vid förnamn om så mitt liv hängde på det.

Ännumer pinsamt var det att bli informerad att hon, som jag lärt upp, numera är tillförordnad chef.  Jag kunde bara tänka tanken att hon inte hade massor innanför skallbenet då... och nu är hon chef lixom.  Insåg att motorvägen breddats och jag blivit omkörd medans jag gått hemma och vadat i bajsblöjor.

Men jag blev smått overaskad över det faktum att jag minsann själv fick bestämma när jag vill jobba. Tackar för det. 9 - 13. Måndag till fredag. Jag mega nöjd.

Sen blev det mysko feeling igen. Vi kom med gemensamma krafter fram till att jag varit borta 4 månader blygt från 2 år. (tur att vi inte jobbar på ekonomiavdelningen, för det där med att lägga ihop ett år med ett okänt antal månader gick sådär) och mitt i konversationen säger min chef att jag var snygg i håret, "för du är väl nyklippt". Ehm... nått säger mig att hon läser bloggen. För att veta om jag är nyklippt eller ej när vi inte setts på 20 månader är väl lite för mycket övernaturlighet för mig! :-)

Hur som helst. Just nu längtar jag tillbaka lite till jobbet, faktiskt. Det ska bli kul. Jag saknar mina gamla arbetskamrater. Och det hade jag skrivit även och chefan inte hade läst! :-)

Imorgon ska jag till jobbet...

för att diskutera min framtida jobbkarriär....

Är ju inte så sugen att börja jobba, men det är väl bara att ta sig i kragen.

Så jag ringde chefen och kollade hur hennes schema är för morgondagen och bokade upp ett möte.

Nu känner jag mig krasslig. Börjar bli uberförkyld.

Kan jag ringa och sjukanmäla mig?

Blir det med eller utan karens?.....

:-)

Jag är ny nyklippt.

Och glad över att man ska använda mössa!

Är det bara jag som HATAR när frissan gör iordning håret?

Det ligger ap-platt och inte alls som jag vill......

Men i morgon - då blir det bättre! :-)

I bland ser jag ord som jag inte trodde man använde i dagligt svenskt språkbruk. Ord som är lite så där speciella.

Ord jag gillar.

Som typ "femtioelfte gången".  Eller "hujedamej".

Nyss sprang jag på ett sånt ord till...

Tuppjuck.

Vad tänkte den som myntade det uttrycket?

Och använder du det i dagligt tal?

Det gör jag... i smyg. Och jag gillar det! :-)

Här är en bild ENBART tillägnad dig Mona. Hade inte råd att gå in och köpa dig en väska.... men jag stannade till och slösade en bildframe på mitt minneskort, till din ära!

Vassego! :-D

Dagens Tisdagstema är Guld. Och vad passar bättre än en guldfärgad solnedgång som ger guldkantade minnen? Det var en alldeles underbar kväll, vi satt ute runt poolen och skrattade till sent inne på småtimmarna... i bara shorts och T-shirt. Känns som en hel evighet sedan, men det var det ju inte... 30 oktober togs kortet!

Vi trugar med barnen om att äta grönsaker. Försöker att servera grönt till maten, med ganska lika resultat...

... de vägrar äta.

Vissa dagar är mamma mer av "man måste äta liiite av allt" och smärre världskrig utbryter.

Idag hade Jonatan en kompis här. De ville fika. Jag plockade ihop lite av varje och skickade upp dom på rummet. (och de som känner mig vet att det saknas kakor och bullar till fikat i detta hus)

...det var tyst, ett tag....

sen utbröt världskrig.

Det skreks och svors och gräts omvartannat.

När de kom ner - i trehundraåtti - såg jag att världskriget var på väg att spilla över till att bli universumskrig.

Innan hårtussar började flyga klev mamma in i mellan och bad att få en förklaring.

...hulkande berättade Jonatan att kompisen minsann ätit 4 bitar av morot och han bara fått två.

Snälla, den här kompisen behöver jag låna varje middag!

Jag är så där pysselsugen.

Vill göra fina korgar....

... trä pärlor...

... göra frostade ljustakar...

... sy kuddöverdrag med spets...

... baka saffransbullar...

... suck...

... hoppas suget har gått över när jag har lagat lunch, hämtat barn på skola/dagis, strykt tvätten och plockat undan i hallen...

för jag har inga grejer hemma till att pyssla med!!!

Jag har ju lovat bilder från USA resan..... det är lättare sagt än gjort att välja ut några få från tusentalsbilder.... men här kommer ett par stycken... till att börja med....


PUMPKINPATCH - pumpor i massor... alla till salu, naturligtvis. Dessa som man ser var de stora.... sen fanns de i små mindre och yttepyttesmå.



Jonatan kör motorcykel, helt själv. Pappa springer brevid. 10 sekunder senare bryter han lilltån. Ja, det var ju typiskt - lillkillen packar vi på hur mycket skydd som helst, men han klarar sig galant. :-)


Natalie klappar delfiner. Vi låg länge och matade och klappade på dom. Vilken upplevelse!!!



Joline där hon trivdes allra bäst. På 4 hjulingarna. Den unden kommer att bli motorintresserad när hon blir stor.



Jonatan på en brandstation i Austin, Texas. Vi fick stora guidade turen. Coolast var att prova brandmännens kläder.

Ibland gillar jag att bo i en småstad.

Typ när bilen har fått bensinstopp och jag måste gå över halva stan....

... eller när man blir uppringd av en radiokanal och kan vinna 100 000 om man kan namnet på alla som bor i sin egen kommun...

... eller när man behöver en ursäkt till att man har vält kor "du vet, jag bor ju i en småstad...."

Annars är det botten.

Folk har verkligen inget annat för sig än att fundera på vad andra sysslar med, och DESSUTOM ventilera det med allt och alla.

I förra veckan hjälpte jag syrran (som i sin tur hjälpte sin egen dotter) med att dela ut reklam. Det var fint väder och jag och Joline hängde på med barnvagnen för att vara lite sällskap och få oss en långpromenad.

Detta resulterade i att två personer frågat min man om jag börjat extraknäcka.... (hallå, typ... ring mig och fråga om du vill veta)

...som om de behöver bry sig???

...och det är väl själva f-n att Gud och alla människor ser mig när jag gör ngt som jag inte brukar göra.... när jag var ute och knallade för brinnande livet i somras, då var det INGEN som såg va duktig jag var.... :-/

Jaha, då har man varit på lite ljusparty oxå. :-)

Jag gick ENBART iväg för fikat skull, och för att komma hemmifrån en sväng.....

...och gick därifrån med en beställning på 660 spänn och ett bokat party hemma hos mig i februari.

Vad tusan hände?

Vet inte heller.

Och inte kan jag skylla på baksmälla heller..... det blev en hel del spelande igår, men förvånansvärt lite vin faktiskt.

Kanske var det den friska luften som jag insöp i förmiddags? Gick på en långpromenad och hade kameran med mig. Det ligger lite snö och solen sken från en klarblå himmel. Underbart vackert!

Ikväll ska vi ha Wii kväll....

Dricka sig lite vin

Spela sig lite trummor och gitarr

Äta sig lite tacos.

I precis den ordningen.

Jag vet att jag kommer att ha kul.

Frågan är för om grannen kommer att gilla att vi sätter i mikrofonen och sjunger oxå?

Det snöar.... massor.

Mysigt!

Och det gick bra med barnen :-)..... Bara ett bitmärke....

...och det är väl typiskt att det skulle ske 5 minuter innan de skulle åka hem!

Om exakt 1 timme och 40 minuter blir jag tvillingmamma till två "straxt över ett-åringar" som kan klättra, gå, öppna dörrar samt slänga sig handlöst ut från soffan. Joline och jag ska tillsammans sköta om Viggo ett par timmar, då hans mamma ska bort.

Förra gången Viggo var här slutade besöket i två bitmärken och ett par rejäla knuffar och slag. (som visseligen bara var tänkta som kramar, men när kramoffret inte var med på noterna fick man ju ta i lite....)

Känner på mig att kvällens rödvinsglas minst sagt kommer att njutas av.

Jag hade tänkt att börja jobba deltid efter jul och nyår.

Ansökte om dagisplats till Joline, men fick veta att det är svårare än svårt med dagisplats här i stan just nu. Chanserna att få samma dagis som Jonatan har kändes slim, med andra ord.

Har nu börjat fundera på om det är värt att lämna på två olika dagis för att gå in till jobbet ett par timmar och kom fram till att jag nog stannar hemma ett par månader till.... varför inte tills efter sommaren... *ler*

Idag kom brev från placeringsassistenten.

Dagisplats fixad åt Joline, på samma dagis som Jonatan.

Och jag inser snabbt att sumpar jag denna chans är chansen minimal att jag får samma dagis efter sommaren.

Jag har Ågren. Vill inte gå tillbaka till jobbet, men nu har jag inget att skylla på......

.... Ibland bara händer sånt som man inte kan föreställa sig.

och då blir man glad.

.... Här i början på veckan lade mitt modem av, bara så knall pang bom. Det lös om det men jag kunde inte komma ut på nätet.

Självklart ringdes kollegorna på jobbet upp för felsökning. Tyvärr så märktes det ju att jag inte varit på jobbet på 1½ år, för varken person nummer ett eller person nummer två som jag pratade med var bekantingar så det fick bli att ta det den "vanliga kundvägen", dvs "jaha, då ska vi se ... först vill jag att du börjar med att dra ut sladden ur väggen" Jotack, har redan gjort det serru.... "jo, men du måste göra det igen"....

Modemet gick inte ens att reset, vilket för mig innebar "skicka ut ett nytt modem", men icke - damen i fråga ville promt lägga en felanmälan först, "så att teknikerna skulle kunna titta på det först".

Jag smålackade ur, eftersom  jag vet att ledtiden på en felanmälan brukar ligga på 4 dagar, innan de ens tittar på den... sen tar det ytterligare ett par dagar för postgången innan modemhelsiket kommer hit.

Anade att jag inte skulle komma ut på nätet förs tidigast i mitten på nästa vecka. Någon som vet vad som bör göras i början på veckan? Säger bara "betala räkningar"...

Men när jag ringde in idag fick jag veta att modemet faktiskt redan var skickat, och låg klart hos posten för mig att hämta ut.

Jag blev glad.

Och insåg att jag kommer att ha en HELT annnan attityd mot kunderna när jag börjar jobba igen. Nog för att vi har regler att följa vad gäller hantering av STANDARDÄRENDEN, men man måste kunna vara flexibel. Faktiskt.

mitt modem funkar inte... därför torka här.

Återkommer när Tele2 skickat ut nytt modem...

Jag har hittat en ny favvoblogg:

Kryddburken

Det VERKAR som om till och med jag skulle kunna följa de recepten! Här ska efterforskas mer!!!

Mums!

Är så mätt och belåten... och stolt som en tupp!

Kycklingen blev toppen.

Och såsen blev som mammas. DET vill inte säga lite! :-)

Recept?

Hel pippi, tinad och klar.

Skärde sönder lite bacon och stoppade in i magen på fågeln, tillsammans med peppar och salt.

(ehm, här hade man kunnat peppra på baconen innan man stoppade in den, för att fördela kryddningen lite... salte hade man kunnat utesluta, big time)

Smälte smör, dryga 75 gram och rörde ner ett par rejäla skak med peppar, salt och grillkrydda och lite "hot sauce" det fick bli Louisiana denna gång, men sambal olek hade nog funkat bra det med. Detta penslade jag pippin med.

Lade ner i en ungsfast form och täckte pippin med bacon skivorna som var kvar.

Sen fick det stå i ugnen i 175 grader 1 timme och 10 minuter. Jag öste pippin ett par gånger till med mer smör och grillkrydeblandning, 50 gram smör denna gången.

När det pep och var klart tog jag ut skyn som blivit av pippin och ställde in fågeln igen i ugnen igen medans jag gjorde sås. (så totalt stog den nog inne i 1 timme och 20 minuter)

Jag rörde ner en trea matlagningsgrädde, lite soja och en hönsbuljong... samt lite redning. Och det blev sååååå gott!

Serverade det med ris och grönsaker.

Jag vill väldigt gärna vara en riktig husmor. Älskar att läsa recept..... men mer än så blir det oftast inte. För jag KAN helt enkelt inte laga mat.

I helgen när jag var på affären hade de (tror jag) bra pris på färsk kyckling. Man fick köpa tre per hushåll... detta fick mig att tro att det måste vara bra pris.... så jag köpte fyra(!!!) stycken.

Tre ligger i frysen, och en ska tillagas idag.

Jag läste recept, som lät supergott......

Man skulle ungsteka den hel.

...och lägga den med "bröstsidan ner"...

Och jag inser snabbt att hel kyckling inte ser ut som frysta kyklingbröst.

Vilket är upp och ner på fågeln?

Och hur sticker man in en köttermometer i pippin? Den är ju ihålig?

Jag är en sån "sucker".

Bojkottade tårta och biskvier pga att det blir "dyrt att köpa och orka baka, liksom"

... och gick på den enkla linjen, tänkte jag.....

Nu står jag här med ingredienser till smörgåstårta, har bakat egen tårtbotten och behöver steka pannkakor till pannkakstårtan till barnen.

Det var dumt att fråga Jonatan vad han ville ha för tårta.

Gissa hur min lördagskväll ser ut?

Imorgon ska vi ha kalas för Jonatan. Han har ju lyckats med bedriften att fylla år för ett par dagar sedan och till detta hör det väl till att man ska ha kalas för släkten, eller hur?

Och då "ska" man ju göra en massa saker... typ

1) Städa

2) Dekorera med ballonger

3) Bjuda på kakor...

4) ...och bullar

Och just nu sitter jag och känner att vem städar jag för egentligen? Ingen kommer väl ändå att bry sig? Och om de skulle det så kan väl jag strunta i det? Eller?

Ballongerna är ändå bara en otäck fara. De smälls och sedan blir det småbitar med plast som Joline garanterat stoppar i munnen. Nä, det stryker jag direkt! :-D

...och baka? Det är ju liksom inte min grej. Jag hatar allt vad kaffebröd heter själv. Tycker inte att det är gott... och då känner jag mig inte alls motiverad att stå och baka för att andra ska kunna moffa och äta!  Jag vill inte ens KÖPA eländet. Det blir dyrt... och sen äts inte ens hälften upp... och det blir liggandes i skåpet. Jag brukar inte ens ha Mariekex hemma, fråga Rijo som var här och fikade för ett par dagar sedan. Slät kopp kaffe, och en frukt fick det bli då. :-)

Kan man ha kalas utan tårta? Utan bullar och utan biskvier?

Man kanske skulle testa? *haha*

Har inte hört ett ljud från Natalie amerikanska pappa på åratals. Säkert 4 iallafall.

Tänkte att han nog hör av sig när vi befinner oss i det stora landet "over there" (som han visste att vi skulle besöka), men icke.

Till historien hör att jag i år kämpat med att få honom att skriva under diverse papper (som sig bör av båda föräldrarna när man har delad vårdnad) men utan framgång. Efter detta begärde jag ensam vårdnad och har inte hört från honom sen domen vann laga kraft.

Nu, idag, en vecka efter att vi kom från USA dimper det ner ett mail. Från honom.

Han vill att jag ska ringa den myndighet som har hand om indrivningen av underhållet för Natalie. De har tydligen frågor rörande underhållet som bara jag kan svara på. Jag anar att det gäller att han inte har bevis på att underhåll ska ha betalts under flertalet år och att han anses ha en skuld på 42 00 dollar.

För mig funkar det bra. Underhållet kommer varje månad.

En kort sväng hade jag fundering på att ringa myndigheten.

Men sen kom jag på att jag nog har all anledning att vara långsint. I just detta fall.

Jag fick minsann lösa mina egna problem förut. Nu är det dags att han tar ansvar för sina problem.

...men som en kompromiss skickade jag ett svarsmail och informerade att mitt telefonnummer fortfarande är det samma som det alltid varit och om han vill att myndigheten ska ringa mig så är de så välkomna att ringa så. 

Vi har grind nere. En hög skiva som blockerar trappen upp och som är fastsatt.

På uppevåningen har vi en "riktig" grind, en sån man öppnar och stänger.

Igår eftermiddag när jag lagade maten insåg jag att Jonatan måste burit upp Joline för trappen obemärkt ett par gånger för jag fick hämta henne uppe.

...

Tills jag efter tredje gången spanade.

SkitLisa tar och svänger höger ben över grinden nere, tar tag i trappräcket och hivar sig över. Tyst och fort. Sen pinnar hon på upp för trappen och stänger igen översta grinden efter sig.

Sen börjar hon ropa....

mamma.....maaaama.....mmmmmaaammmaaa.

Kanske ska höja grinden nere?

Fast då kommer inte de stora barnen över utan att ta stol till hjälp, och vem lär sig det efter 5 minuter?

Just det, skitLisa!

Jag brukar få en vagel i ögat om året ungefär.

Det känns inge skönt.

Sen jag kom hem från USA för en vecka sedan har jag fått TRE stycken. Två i höger öga och ett på vänster ögonlock.

Tycker att Gud borde veta att jag fattar att Sverige inte är rätt plats för mig - utan att bestraffa mig med vaglar.

Vi var på FortWorth Zoo och kollade in djuren. Där tog jag denna bild på Natalie när hon matade en undelat med frön.

Det är nog en av mina personliga favoritbilder, den får mig att skratta varje gång jag ser den. :-D

...och när jag tänker efter passar den ju in på veckans Tisdagstema, som ju var "Fågel, fisk eller mittimellan"

Jag har fungerande dator....

...och börjat ladda in bilder. :-D

Gissa om det är kul att titta på!!!!

Nyfiken?

Ett litet tag till!

Älsklingen ska tömma hela vår dator på allt innehåll och installera om rubb och stubb.

Dumt nog har jag lämnat över allt det ansvaret på honom.

Nu inser jag att jag nog borde vara riktigt snäll mot honom i kväll så att han inte får för sig att sluta halvägs in i arbetet, för då ligger jag blogg-risigt till i morgon.

Men jag får inte vara FÖÖÖR snäll, för då kanske han oxå får för sig att avbryta arbetet.....

Livet är en svår balansgåmg.

Grattis stora killen idag när du fyller 5 år! Gisses vad tiden går fort.

Vi älskar dig!

Kommer du ihåg? Pappa och älsklingen försökte starta bilen utan att trycka ner kopplingen. Ja just... konstigt ljud och ett litet hopp framåt, sedan tvärdöd bil. Stackars bil.

Tyckte jag då.

Tills idag.

Var till älsklingens jobb. En snabbis. Parkerade bilen direkt vid ingången och sprang in. Det var apkallt så när vi skulle ut igen fick älsklingen bära Joline och sätta in henne i bilen. Hon sitter bakåtvänd i baksätet.

Jag klarar givetvis inte av att stå utanför och vänta utan hoppar in på förarplats för att söka skydd för kyla och blåst. Det är synd om mig.

Bestämmer mig för att dra igång bilen.

Böhö.... och ett litet skutt framåt. Sedan tvärdöd bil.

Hoppsan, sa älsklingen, du kanske skulle ta och koppla ur?

Vi fnissade lite grann båda två tills älsklingen skulle ta och backa ut från bilen och stänga dörren.

- Ehm.... kan du backa bakåt lite grann? frågade älskingen  lite försiktigt.
- Varför? undrade jag naturligtvis frågande.
- Jo, du har kört över min fot och jag sitter fast. Tur att jag har stålhätta på skon, för det känns inte, men jag har svårt att backa för att stänga dörren.

Gee..... Jag har kört över min make. Och det var inte meningen. Jag har ju inte ens mens. :-)

Stackars bil.

Bildbevis på packningen. 9 stora kartonger/lådor/resväskor. Resten tog vi som handbagage.

Vår packning stog för 75% av de väskor som kom ut på rullbandet när vi stog och väntade på dom i Karlstad. :-)

Före dess att jag åkte bort trivdes jag bra i mitt lilla hus. Jag var fruktansvärt nöjd med hur det såg ut - lite hipp som happ, en salig blandning av stilar, färger, former och material.

Du vet hur det är - mormor gamla soffkuddar, mammas avlagda gardiner, ett soffbord från farbror, ett linneskåp från älsklingens bohag och en nyinköpt soffa, som naturligtvis inte matchar nått - den var bara snygg... och gamla ägarnas toalett-möblemang. Alla grejer har sin egen historia och betyder något speciellt i sitt eget sammanhang.

Man blir hemmablind. På riktigt.

Tills man varit borta 3 månader och kiver in i ett hem - som inte nog med luktar unket (ja, det är bara jag som känner, men jag tror att alla andra har fel på luktsinnet) dessutom absolut inte matchar. På något plan. Ens om man skulle vara totalt färgblind och bara se saker i gråa nyanser.

Jag inser snabbt att något måste göras. Älsklingen inser snabbt att detta kommer att bli dyrt.

Här är vad jag vill göra.

Byta toamöblemang. Kasta ut toalettskåp och handukshögskåp. Sätta upp stor spegel, med ny lampa ovanför. Sätta upp glasväggar runt duschen.

Måla sängen. Sätta fondtapet. Måla om garderobsluckorna. (som är oranga och har varit det sedan vi flyttade in - resten av rummet har vita väggar) Kasta ut byrån och köpa nya sängbord. Med snygga lampor på. Som matchar det nya överkastet jag släpade hem från USA.

Skaffa nytt vardagsrumsmöblemang som matchar. Detta innebär tv-bänk, chiffonje (eh... franskt va?) och vardagsrumsbord. Och så en hel del nufsi-gufs - typ kuddar och lampskärmar och filtar och stearinljus i samma färg.

Måla om köksmöblemanget. Visseligen har vi ett helt set där med köksbord och stolar samt två vitrinskåp i samma serie, men jag vill nog ha det vitt... (och det skyller jag på Indra för - GEE vilket snyggt hem hon har... så vill jag med att det ska se ut hos mig!!!)

Hallen hallen hallen. Tapetsera om, måla hatthylla och skohylla och absolut trappräcket. 70-talsfuru från golv till taket på andra våningen! Yikes?!?

Måla om teglet ute. Just nu är det bajsbrunt. Äkta 70-tal. Grannen längre ner på gatan har målat sitt tegel grått - Ybersnyggt. Grannen åt andra hållet har målat sina nockar grått till ett gult tegelhus - ser för bedrövligt ut.

Sen vill jag byta golv oxå - vi har laminat på hela nedervåningen. Kallt, kallt.

Och så ska vi sätta in kamin.

Och byta varmvattenberedare.

Saken är dock den att det inte kommer att bli så.

1) Jag är inte gjord av pengar... denna månaden heller.
2) Jag är livrädd för att jag ska ångra mig om jag målar om allt jag har vitt, så...
3) Sänghelsiket låter älsklingen mig inte röra - för den är tydligen antik... jaha och?
4) Jag vet att vilken färg jag än bestämmer på teglet så blir jag inte nöjd. Ens om jag väljer precis samma nyans som grannen längre ner på gatan (och hur mycket kommer han tycka att vi härmas, på en skala? Radhuskvarter nästa?)

Hoppas, hoppas, hoppas att jag blir hemmablind snart igen. Undertiden får jag surfa hos Indra och dröma lite... ;-)

Fick här om dagen ett mail från en himlans trevlig väninna, som jag omgående vidarebefodrade till mina väninnor. :-D

Mailet var som följer:

Äntligen ett ordentligt 'Kedjebrev' som ger resultat !

Till skillnad mot normala kedjebrev så kan du inte förlora något, du kan bara vinna!!!!
Skicka bara detta Email vidare till dina väninnor.

Instruktioner :

Packa ner din make/pojkvän/motsvarande i en stor kartong. Glöm inte att
göra lufthål och skicka honom till personen överst på listan.
Snart så kommer ditt namn att vara överst på listan och då kommer du att få 823 542 män.

Statistiskt så kommer det att finnas:

0,5 - 1     Mister World
2,5 - 3     Toppmodeller
463        Idrottsstjärnor
3 234       Sjövilda män
20 198      Män som gör allt Du begär
40 197      Män som står sig hela natten

Totalt så kommer du att erhålla 64 294 män som är mycket påhittigare,
läckrare och mer potenta än skrothögen som du redan har.

Och bäst av allt så kommer garanterat ditt originalpaket inte tillbaka till dig.

VARNING

Bryt inte detta kedjebrev. En kvinna som gjorde det fick tillbaka sin man i
samma gamla kalsonger men mycket elakare än förut efter att ha suttit i en papplåda i 3 veckor. Dessutom så blev hon tvungen att skicka sin nya
Toppmodell, som precis hade flyttat in, till sin väninna. Du måste tro på
detta Email. Det är ett utomordentligt bra sätt att förbättra livet utan
tråkiga fotbollsmatcher, jobbiga middagar och långa diskussioner om
städning. Medan jag sänder detta Email så har kvinnan som är nummer
6 på listan redan erhållit 837 män och hon har 452 oöppnade paket i hallen.

Med vänliga hälsningar

En riktig väninna :-) 

Om du räknar dig själv till skaran som skulle tänkas vara min väninna, men INTE har mottagit detta mail från mig så beror det på att din man/sambo/pojkvän är så underbar att jag inte vill att du ska gpra dig av med honom...

...eller så är han så himlans illa att jag inte vill skicka det eländet vidare på någon annan. ;-)

....för er som väntar och undrar och längtar......

Jag tog bilder på resan.....

...dryga 2500 stycken....
 
...och ni ska få se....

...ska bara tömma datorn på skit innan jag laddar upp bilderna, så det dröjer nog en vecka till.....

Sen ska ni få se på bilder tills ni tröttnar... ;-)

Vad har hänt?

Jag rensade ur Natalies garderob, i allafall hjälpligt, innan vi for till det stora landet "över där". Väl hemma inser vi faktumet att hon inte har några byxor som passar. Och byxor var inte det vi handlade mängder av i den 40 gradiga hettan så det fick bli akutbesök på stan för att inhandla ett par byxor till flickebarnet.

Det är här jag inte får ihop det?!? Jag fick handla storlek 156 på brallorna, och ur garderoben rensade jag storlek 122. Vad har hänt däremellan????

Åh....

Mjuk smörgås med Prästost.

Hård smörgås med kaviar.

Filtallrik med crunchy-flingor.


Det är först när man varit borta man inser hur gott det är med svensk mat.

Det första vi åt när vi kom hem var .... Pizza. Kanske inte det man tippar på att vi saknat när vi varit i Pizzans förlovade land, men kebabpizza finns inte där....

:-)

Min pappa har varit "bil och villa-vakt" när vi varit borta.

Min pappa, som för "the record" är supernoga med sin nya fina blanka toppmorderna automatväxlade pärla till bil som aldrig skulle behöva minsta lilla service utan rullar och går som en klocka. :-)

Vår bil är en Volvo. En sån som rullar och går. Utan problem. Visseligen med ett par år mer på nacken än pappas nya fina ... eh..... bil. (vet inte märket, men det är nått som ingen vanlig Svenson kan uttala, alltså inte Volvo eller Saab)

När vi åkte informerade jag pappa att han kunde låta bilen stå i garaget, orörd. Detta eftersom bilen inte var trakikförsäkrad under bortavaron och för att den faktiskt var nyservad.

I veckan skulle pappa ta ut bilen och "lufta den lite". Varpå den var död. Och med död menade han att när han vred om nyckel lät det ultra mysko och sen stendog den. Pappa testade upprepade gånger att vrida på nyckeln, med samma resultat. Ett högt ljud och sedan stendöd bil.

Han bestämde sig för att "serva" bilen lite. Laddade på med batterisyra och satte batteriet på laddning i ett par dagar. Kollade sladdar och hoppades på att den skulle starta senare - det var ju ändå den bilen som skulle hämta oss från flyget några dagar senare.

Bilen funkade som den skulle när vi skulle hämtas, och i dag när vi skulle åka för att handla skulle älsklingen starta bilen. Högt ljud och sedan stendöd. Jag fattade genast att det var samma "fel" som när pappa försökte starta bilen.

Karlarna hade glömt att trampa på kopplingen.

Ibland är det inte bra att köra automat för länge.

Och tro inte att älsklingen kopplade ur när vi skulle från affären heller. Stackars bil säger jag.

...ringa Patricia och ändra massagetid. (om jag missar Patricia, så vet du att jag inte bara dyker upp på tisdag kl. 16.00, OK?)

... vända upp och ner på alla dörrhandtag. Eller vänja mig vid att Joline klarar av att öppna stängda dörrar. I USA har de knoppar på alla dörrar som man ska vrida runt. Hur smart är inte det när man har en nyfiken 1½ åring? Mega, om du frågar mig.

... samma sak med alla köksluckor. Har redan lagt tillbaka skräp i skräppåsen alldeles för många gånger redan.

... handla. Nu känns det inte lika super att jag tömde kyl och frys ner till enbart lingonsyl och iskuber. Det blir inte så jättehäftig midedagsmat med de ingridienserna. Om någon har ett recept så släng hit det bara. Jag vill inte ut!

.... leta på overaller. I min hall finns bara flip-flops. Ytterligare ett depresionsframkallande bevis på att det var sommar när vi åkte härifrån och vi har minsann inte med oss några vinterskor i bagaget heller.

... vänja mig. Vid kyla. Gråhet. Risk för snö.

Blä.

ööööööööööööööö

ååååååååååååååå

äääääääääääääää

....inser att jag behöver lite träning på att hitta Å, Ä och Ö. Det blir mycket A och O fast bokstäverna finns på tangentbordet igen.

Det är väl bara att inse att jag lagt mig till med lite Amerikansk accent. I skriven form.

Bara så att ni inte tror att jag inte kan stava. Typ!

Jaha... då var man hemma igen......

.. och det kan väl bara sammanfattas med....

1) En temperaturskillnad på typ 20 grader är inte skönt. Alls. Speciellt inte när det är från varmt till kallt. Och det är ingen ide att försöka muntra upp mig med "du vänjer dig" för det kommer jag nog aldrig göra. Jag kommer att frysa tills maj. Bara att vänja sig. Eller hur var det? Typ!

2) Alla väskor kom fram. Alla 9. Och att vi packat så att det bara var ett par kilos marginal till att få övervikt är det bara att tacka handbagaget för. Tur att de inte vägde dom väskorna... för då hade det blivit dyrt. Om de ens hade släppt ombord oss på planet med de blytunga väskorna....

3) Detta inlägg skrivs klockan 02.53. Och då har jag redan hunnit med att packa upp en kartong. Kollat mail. Läst en blogg. Ringt banken (den enda som vill tala med mig vid denna okristliga tid) Ätit mat. Bytt en blöja. Och förbannat tidsomställningen. Det kommer att dröja veckor innan jag sover på nätterna och är som folk på dagarna. För egentligen är ju klockan 19.53.

Undrar om jag ska ta och packa upp lite..... eller gå ut och kratta i trädgården? Det är ju ingen som kommer att idiotförklara mig - alla andra sover ju. Bara vi som är vakna.