Natalie tränade satan på att stå på huvudet igår kväll, och övning ger färdighet. :-)

I morse informerade hon lillebror om bedriften och riggade upp med kuddar och ett vägghörn för att visa. Det krävdes ett par försöks-sparkar innan hon kom upp och kunde triumferande visa vad hon lärt sig.

En minut senare hojtas det från rummet brevid och båda barnen kommer inrusandes i köket. Jonatan tar fram en kudde, och kastar upp benen mot väggen i en "perfekt" huvudstående.

Sen ropar han "och så kan jag göra så här" och lägger händerna i kors över bröstet.

Ungen står på huvudet, enbart. Utan stöd.

Och jag tänker att vi struntar i att teckna olycksfallsförsäkring på Natalie när vi drar till USA, och istället lägger en dubbel på Jonatan. Det kan behövas.

Nä, det KOMMER att behövas.