Tänka sig vad tiden går... för ett år sedan var vi på BB och klämde ut lillskruttan! Det var midsommarafton och regnet öste ner, som sig bör den dagen! :-)

Fast det hela började lite tidigare, och då var det faktiskt riktigt bra väder......

Vid 17-tiden den 21:a juni (2 dagar över tiden) började jag bli uttråkad på att vara hemma, ungarna var rastlösa, vi hade inget att göra och pappa var på jobbet. Han slutade inte före klockan 18 den dagen så hans beräknade hemkomst var vid 18.30. För att få tiden att gå hoppade jag ner i badet med Jonatan och ringde älsklingen och talade om att det kändes lite smålustigt i kroppen. Jag hade tillbringat halva dagen sittandes på toan och tömt tarmen så det kändes som om det var något på gång! Han frågade om han skulle komma hem, men jag tyckte att han gott kunde stanna på jobbet, men inte dra benen efter sig utan komma hem direkt efter stängning. Han kom hem vid 18.10! :-)

Barnen var uppe till 19 tiden och sedan fick de hoppa i säng. Då började värkarna att tillta och älsklingen undrade om de var starkare eller om det var att jag släppte på fasaden eftersom ungarna nu var "utom synhåll". De var starkare... Jag gick upp och informerade Natalie om att bebisen nog var på gång och att vi skulle åka under natten, för värkarna kom allt mer regelbundet.

Klockan 21 började vi att klocka värkar... jag hade värkar som var en minut långa och de kom klockan 21.10, 21.24, 21.46, 21.56, 22.13, 22.31.... sen gav vi upp en stund, för vi slutade att skriva ner när värkarna kom! :-)

Vid 2 tiden ringde vi hit mormor som skulle sitta hos barnen. När hon kommit packade vi ihop det sista och knallade iväg till BB. Vi har inte speciellt långt till BB och jag hade under graviditeten sagt att jag skulle cykla till BB, men vi beslutade oss för att ta en promenad. Vädret var underbart. Luften var alldeles klar, det var 7 grader ute och alldeles stilla när vi gick in. På väg ner funderade vi på att faktiskt ta en extra sväng, men vi gick raka spåret och tur var väl det. :-)

Vi kom in till BB klockan 02.45, då var jag öppen 5 cm och CTGkurvan var toppen. Jag fick vara uppe när den togs, för att ligga ner ville jag absolut inte!

Vid 3.40 gick jag på toan, tycket bestämt att det kändes som om mister Brun ville komma ut, men med tanke på att jag hade haft täta besök på toan hela dagen så insåg jag att något mer att släppa ut fanns inte. Tillbaka på rummet informerade jag barnmorskan om att det tryckte på så hon gjorde en koll. Jag var då 8 cm öppen, huvudet vid spine och hade buktande hinnblåsa så vattnet skulle snart gå. Klockan var 03.45, 5 minuter senare gick vattnet!

Här beslutar sig älsklingen för att gå på toaletten :-/

Naturligtvis drar krystvärkarna igång utan någonsomhelst paus.... Jag flyttar över mig till förlossningspallen samtidigt som undersköterskan springer på jakt efter den pissande pappan..... Hon knackar försynt på dörren vid toan och ber honon nypa av för nu ska det födas barn.....

Krystvärkarna började 3.53 och 6 minuter senare kom vår lilla bebis ut... Hon vägde 3760g och var 50 cm lång och var alldeles, alldeles underbar! Det enda som "inte riktigt stämde", var att hon inte hade snopp.... Jag hade under hela graviditeten varit säker på att det var en Filip som låg i magen, men jag hade visst fel.... :-)

Moderkakan kom ut klockan 04.13.... förstår inte, men det gör riktigt mycket ondare än att föda barn, om du frågar mig! :-/ Och de som säger att man blir så betagen av barnet så att man glömmer allt annat efter själva förlossningen funderar jag på om de har alla känselceller på rätt ställe i kroppen....

Vi hade tänkt att åka hem samma dag, men eftersom det spöregnade ute, vi var tvungen att vänta på resultatet av ett blodprov och att det var så lungt på BB att vi fick eget rum så stannade vi kvar tills dagen efter...