Kommer du ihåg? Pappa och älsklingen försökte starta bilen utan att trycka ner kopplingen. Ja just... konstigt ljud och ett litet hopp framåt, sedan tvärdöd bil. Stackars bil.

Tyckte jag då.

Tills idag.

Var till älsklingens jobb. En snabbis. Parkerade bilen direkt vid ingången och sprang in. Det var apkallt så när vi skulle ut igen fick älsklingen bära Joline och sätta in henne i bilen. Hon sitter bakåtvänd i baksätet.

Jag klarar givetvis inte av att stå utanför och vänta utan hoppar in på förarplats för att söka skydd för kyla och blåst. Det är synd om mig.

Bestämmer mig för att dra igång bilen.

Böhö.... och ett litet skutt framåt. Sedan tvärdöd bil.

Hoppsan, sa älsklingen, du kanske skulle ta och koppla ur?

Vi fnissade lite grann båda två tills älsklingen skulle ta och backa ut från bilen och stänga dörren.

- Ehm.... kan du backa bakåt lite grann? frågade älskingen  lite försiktigt.
- Varför? undrade jag naturligtvis frågande.
- Jo, du har kört över min fot och jag sitter fast. Tur att jag har stålhätta på skon, för det känns inte, men jag har svårt att backa för att stänga dörren.

Gee..... Jag har kört över min make. Och det var inte meningen. Jag har ju inte ens mens. :-)

Stackars bil.