Jag har alltid sagt:

-"Jag sover inte med barnen i sängen. Ingen får bra sömn då."

Och barnen har alltid sovit i sina egna sängar. Toppen!

För älsklingen har vandrat, speciellt med Jonatan. Varje gång han kom till vår säng vandrade älsklingen tillbaka med lilleman i släptåg in till hans säng. Toppen!

Det resulterade i att jag ibland sov utan sängpartner, men det gjorde inte så mycket. Jag höll ju ändå stenhårt på att barnen inte skulle vara i vår säng, för då sover jag inte bra.

Nu inser jag dock att vi är på väg att starta en ny trend.

Joline vaknar tiiiidigt.

Och ibland tvingas jag gå upp till henne.

Jag är aptrött vid den tiden på morgonen.

Så jag har tagit med liten ner till vår säng.

Älsklingen har hakat på trenden, och i morse lade han oxå liten i vår säng.

Och det där med att "Jag sover dåligt med barnen i sängen" har bytts av "OK, jag sover dåligt, men det är tusan så mycket bättre än att inte sova alls"

Tur att man kan ändra sig och att jag är en sån fruktansvärt positiv människa som kan se ALLT det "braiga" i det dåliga.

ÖÖÖÖhhh....Elle´ hur?