Detta är just skickat till Anna Wahlgren via E-mail:

Hejsan Anna! 

Jag som skriver till dig är en TRÖTT småbarns mamma som tyvärr känner att detta mail är min sista möjlighet till att få behålla mitt eget förstånd. Låter kanske drastiskt, men jag känner tyvärr att vi inte klarar vardagen utan hjälp längre.  

Vi har 3 st underbara barn. En 7 årig tjej, 4 årig kille och en liten dam på 7 månader. Det är fröken liten som vi har bekymmer med. När 4 åringen var 4 månader gjorde vi en vagnskur med honom och han hittade snabbt vanor att sova och har sedan dess funkat jättebra med sömn. Detta trodde vi nu att vi skulle klara med lilla Joline oxå eftersom vi var stärkta av ett lyckande och visste att metoden fungerar, och vi började med vagnandet... när inte det funkade skaffade vi "Sova hela natten boken" och har nu läst och läst och läst och kollat på DVD:n tills vi nästan kan den utantill. Sen har vi kört metoden .. och nu inser jag att vi är inne på månad 3(!!!) och vi sover FORTFARANDE inte!!!  

Det blir dessuton bara värre och värre. När vi försöker buffa henne blir hon hysterisk och vägrar ligga på mage! Hon kastar sig hadgripligen runt på rygg, sparkar med benen och fäktar med armarna. Att lägga henne i vagnen och vagna är helt omöjligt, hon tar sig ur vagnen (genom att rulla och sparka) hur mycket man än vagnar henne.  

Försöker jag med att "hålla fast henne" med solfjädershanden måste jag nästan lägga hela min tyngd på henne för att hon ska ligga kvar, och det känns inte alls bra.  

Det känns som om vi har "förstört" chanserna till att få kuren att funka, eftersom hon nu känner till våra knep och vad det är vi föröker med. Kan det vara så? Finns det något vi kan göra?  

Vi har försökt att buffa henne till sömns igen på natten, men har hållt med 1½ timme hysteri och otaliga ramsor. OM vi ska verkligen stålsätta oss för en natt till undrar jag helt sonika hur länge hon ska få skrika - hysteriskt - Ska hon helt enkelt få skrika med konstant buffande och ramsande tills hon somnar av utmattning? Ska jag "lägga rätt henne" hela tiden på magen med rätning av ben och armar var gång hon vänder sig om? (för då kommer jag ju få göra det hela tiden eftersom det blir lite av en maktkamp henne och mig imellan, jag lägger rätt- hon vänder- jag lägger rätt- hon vänder) Låter jag henne ligga på ryggen slår hon upp och ner med hälarna i madrassen, och försöker jag lägga henne på sidan rullar hon genast över!  

På dagen är hon toppen - en supergo och glad tjej, utan problem med sömnen. Hon sover ute i vagnen 2 ggr/dag (ca 3 timmar sammanlagt) och det räcker med att jag går ett par 100 meter med henne så sover hon (OK, hon skulle inte klara att sova inne i sin säng på dagen så där har vi ett problem om man skulle vilja se det så, vilket jag helst avstår från :-) Hon ammar fullt fortfarande - vi trugar fortfarande med smakportioner, får i henne en halv liten barnmatsburk på lunch, men hon äter bara de som nästan är flytande utan problem, de andra måste vi blanda ut med vatten. På kvällen har vi försökt med att ge henne ersättning för att se om det är så att hon är hungrig, och hon kan äta 100 ml, men sover inte bättre för det.  

En vanlig natt somnar hon mellan 20 - 21 sen vaknar hon runt 1 för att sedan vara vaken till och från efter 4 tiden på morgonen. Upp går hon vid 8-8.30 på morgonen. De senaste nätterna har pappa varit uppe och gått med henne för att få henne att slappna av och somna in utan resultat. Vi går längre och längre från kurens uppbyggnad, men desperationen blir oxå större och större!  

Att läsa om alla familjer som klarar av att få sina telingar att sova är på ett sätt underbart, men oxå knäckande - VARFÖR får vi inte vårt hjärta att njuta av sömnen! Kan du hjälpa oss på någotsätt?   Jag brukar skoja med att säga att "snart åker du ut på soptippen, lilla vän" ... men ska jag vara ärlig så vet jag inte hur länge jag kan behålla den skojfriska tonen i den meningen längre. Snälla Anna, finns det något som du kan hjälpa oss med skulle jag vara evigt tacksam.