Holy! Det är inte utan att jag är lite stolt över mig själv (och Joline). :-D Hon sover ju relativt säkert på natten nu, natten är mellan 19.30 och 7.15 för hennes del! Oftast brukar hon vakna självmant straxt innan 7.15, glad som en lärka... ibland ligger hon och talar lite med spjälskyddet innan vi går in och tar morgon! Underbart!

Igår kväll, när jag gick in för att stoppa om och beundra lite *visst är de söta när de sover* möttes jag av en icke allt för välkomnade doft och det var bara att byta blöja! *urk* Det fixades i sängen och Joline vaknade knappt! :-) Det enda var att hon kämpade för att komma tillbaka på magen när jag nästan var färdig, inte alls skönt att ligga raklång på rygg när man är van att sova som en liten boll på magen med benen uppdragna under sig! *stolt att vi klarade av det*

Sen vaknade Joline kl 6.00 i morse - jätteledsen! Pappa var redan uppe och ramsade ett par gånger och gick sedan in för att lugna... efter 10 min kom han ut och begärde avlösning då han var tvungen att göra sig i ordning för jobbet. Eftersom jag förstod att det inte skulle gå att lugna eftersom vargtimmen var här (och nästan förbi) så gick jag in, lade rätt och ramsade ordentligt, liksom för att visa att nu är det ny vaktchef och detta är vad som gäller!

Hon hollrade naturligtvis i sta, och det gick kanska snabbt från ledsen till arg, och oj vad hon skällde ut mig! Jag stod utanför och ramsade som "hallå yxskaft" om och om igen, med pausar. Hela jag tänkte "det går aldrig" men försökte hålla kvar attityden att "det är natt och då ska man sova".... tittade oavbrutet på klockan!!! och gissa vad som händer? 6.37 somnade hom om! Nu sover hon och det är dags att väcka om 20 min! =D

Jag är jättestolt - det går, om man bara ger sig tusan på det!