Kommer du ihåg?

Det gör jag.

Idag fick jag ett mail från Markus.

8 rader långt.

Som börjar med ursäkta och innehåller lite "jadi-jadi-jada" varvas med meningen "För några veckor sedan när jag var inne och kollade i ärendet upptäckte jag att det hade kommit in en klump pengar till oss igen. Jag skrev då ett manuellt utbetalningskvitto till dig på de pengarna, om du inte har fått de pengarna ännu så borde de komma inom kort." och avslutas med "Jag har bevaknig på ärendet och återkommer när jag har besked".

Bra.

Jag ska börja maila oftare.

Då händer ju saker.

(dessutom har jag lagt hans adress under "mina kontakter"...

jag är en "kontakt" på insidan.

Känns bra!)

Shoot me while I´m happy.....

men nu är det försent.

*pissdag på jobbet

*pissipissdag på jobbet, faktiskt

*blodvite i huvudet efter att ha sopat till en jävla plåtkant

*ont i armbåge efter att ha fått en cykel på den

* sura barn som inte fattar vitsen med "if mom´s not happy, nobodys happy"

* VARFÖR låter jag pissjobbet gå ut över barnen?

Shoot me...men vänta tills imorgon så att jag dör lycklig!

Föräskringskassan har det inte lätt..

Det klagas mycket på dom just nu...... :-D

Och ni som känner mig vet att jag inte har mycket till övers för klåparna som jobbar där.

I morse när jag läste Ketchupmammans inlägg om Försäkringskassebingo

Jag spelar Försäkringskassebingo. Det går till såhär:

Man ringer Försäkringskassan upprepade gånger och ställer samma fråga. Lyckas man få samma svar fyra gånger i rad så får man dricka en tequilashot.

Man blir inte sådär jättefull på den här leken har jag märkt.

så kom jag på att jag måste ringa försäkringskassan.

Hevlettö!

Och som jag har ringt. Utan att få svar. *du har plats nittonhundranått i kön*

Tillslut lessnade jag och sade till växeltelefonisten att jag visst sökte en handläggare vid namn Markus. Dessbättre fanns det en handläggare vid namn Markus. Dessvärre hade han gått för dagen. Klockan 13.00. Härliga arbetstider. Nästan lite deltidare sådär!

Så jag bad att få hans Emailadress...... :-D

Imorgon när Markus kommer till jobbet har han ett mail som väntar.

Med ämnesraden "VIKTIGT"!!!

Och som börjar med orden ... "när vi talades vid på telefon i början av december skulle du kolla....."

I krig, kärlek och kontakt med Försäkringskassan är alla medel tillåtna.

Ska bli kul att se hur länge det dröjer innan jag har fått svar.

Och hur länge det därefter dröjer innan jag har mina pengar.

Barnen har lärt sig vart jag har mina tankar idag.....

Jag ropar - Jooonatan!
Jonatan - Nej, mamma... jag  mår inte illa

Jag ropar- Natalie!!!
Natalie -  Mår inte illa.

Jag ropar - Jonte?!?
Jonatan - Ja mamma ... jag mår bra.

Jag ropar- Natalie.....
Natalie - Nä... jag mår bra.

Jonatan -*host* ropar
Mamma, det var bara jag som hostade... för jag hade fått nått i halsen.

Det är bara Joline som knallar runt obemärkt. Och hon spyr inte hon heller.

Ska nog ropa ÄÄÄlskling.. och se vad han svarar....

Va skönt det vore om jag vore inbillningssjuk.

Idag iallafall.

För då hade jag haft en bra förklaring på varför magen åker hiss idag.

Att jag är påväg att få magsjukan är inte en bra förklaring.

Den går fetbort!

På jobbet idag fick vi lyssna på inspelade samtal.

Syftet var att vi skulle leta bra och dåliga saker med innehållet i samtalet.

Jag lyckades i samtliga samtal komma fram till att:

1) Fy f-n vad Karlskogamål är hemskt att lyssna på.

2) Jag måste se till att jag inte låter så i telefon

3) Stackars kunder som ringer in och behöver lyssna på den där fula dialekten

4) Säger en människa ordet "själv" på Karlskogamål en enda gång till går jag och skjuter mig.

5) Om man jämför skånska och Karlskogamål så är jag inte så säker på att skånskan är den fulaste längre. Karlskogamålet vinner dock på den grunden att jag fattar vad Karlskogatösen sa, men skånskan var det betydligt mer tveksamt med.

Tror bestämt att jag ska lära mig RiksSvenska. Eller Gotländska. Eller varför inte Norrköpingsdialekt. Nä... närmst till hand blir nog Karlstadsdialekten, den är fin den! :-D

Det skulle bli en bra dag idag.

Jonatan och Joline skulle få vara längre på dagis - och det är poppis hos Jonatan.

Natalie skulle hämtas på skolan av morfar och de skulle tillbringa eftermiddagen ihop.

Jag skulle få en kanonersutbildning.

Och äta en präktigt god matlåda.

Och som grädde på moset skulle jag få däcka i soffan med älsklingen.

Alla glada.

Tyvärr så ville ju någon att vi skulle hitta på något annat idag. Göra dagen lite "Wild and crazy", typ.

Så han såg till att Natalie först glömmer att göra läsläxan tills idag.

Panik, vi gör den på stående fot medans hon äter frukost.

Stress iväg.

Men kommer hem 5 minuter senare.

"Vi har studiedag idag"

Ringa morfar "Hämtar du???? NU!!!"

Stressa iväg till jobbet.

Glömmer matlåda, naturligvis.

Får ett SMS klockan 11. Joline magsjuk.

Som tur är hämtar morfar på dagis.... men du ska inte tro att mycket av utbildningen gick in.

Och DESSUTOM ringer älsklingen och säger att "jag ska bort i kväll... hade du glömt det"

Jo, det hade jag..

Det skulle bli en bra dag. Men icke.

Jag och Joline sitter tillsammans och stirrar på pappas kaffekopp.

Vet inte varför den lämnades här framför oss, lagomt avsvalnad.

Jag tog en klunk. (enbart för att kolla så att den inte var för varm)

Joline tog en klunk.

Joline tog en klunk till.

Jag tog en klunk till.

Och inser snabbt att hon klarar det utan att snörpa ihop ansiktet till oigenkännelighet.

Det gör inte jag.

Min 1½ år gamla dotter är mer vuxen än mig.

När man ringer in till en kundservice kan man bete sig på olika sätt. Här kommer exempel på två sätt som inte är så smarta. Men som ändå händer. Senast idag.

Riiing
-Välkommen till Tele2, du talar med XXX
-Ja... det är något allvarligt fel med mitt ADSL. Det funkar inte. *låter mycket förvånad och nedstämd*
-Jag ser här att du inte betalt dina fakturor, och att vi därför stängt av ditt abonemang tills dess att betalning sker.
- Ja, det vet jag, men jag betalade ju räkningen nyss och det funkar fortfarande inte.*låter nu fruktanvärt arg istället*
Duhu... och du tror att Gud sätter igång telefonen åt dig två sekunder efter din internetbanksöverföring????

Riiing
-Välkommen till Tele2, du talar med XXX
-Hej. Dom har grävt av en ledning härute och min telefon funkar inte.
*kunden, en äldre dam, ringer in från en mobiltelefon, det syns i displayen på telefonen*
-Ojdå. Men jag ser att det redan ligger en felanmälan på detta, den togs emot för en halvtimme sedan.
-Ja, jag ringde för en stund sedan, men hur länge ska jag behöva vänta?
-Felanmälan ligger hos nätleverantören, och de har en ledtid på 2-3 dagar, så räkna med att telefonen kommer att börja fungera för dig i början på nästa vecka.
-Jag har internet oxå.
-Ja, den kommer ju tyvärr inte heller att fungera för dig innan kabeln är lagad. För det var någon som hade grävt av den, va?
-Ja. Dom har grävt av den. Ska jag vara utan både telefon OCH bredband hela helgen???? Vi är ju fler i området som är utan telefon.
-Jo, tyvärr kan jag inte snabba på detta. Men dom kommer att laga denna i början på veckan. Eftersom fler abonenter är drabbade kommer det dessutom att åtgärdas snarast.
-Ahmen. *nu är kunden rikigt sur* Och vem ska betala för detta då?
-Du som kund kommer givetvis inte att behöva betala för felanmälan.
-Jamen jag menar, jag ska ju inte behöva betala för telefonen när jag inte kan använda den. Vem kräver jag ersättning av?
-Tyvärr kan inte vi hållas ansvariga för detta avbrott. Det är ju inte vår service som felar, utan kabeln är avgrävd.
Och här lovar jag att det tänktes en hel del.
1) Du ska leva utan telefon och bredband i 3 dagar. Men du har mobil. Get a grip lixom. För tjugo år sedan kunde de inte stava till bredband, och du håller på att gå under efter en halvtimme.
2) Gå ut och halshugg den jäveln som grävde av kabeln. Han är väl klanten i dramat, eller hur?
3) Tar du inte och taggar ner kärringjävel ska jag se till att din telefon förblir tyst i tre extra dagar. Jag sitter bara en knapptryckning från att se till att telefonen stängs. Det är power. Och power är inte att leka med. ;-)

-Vet du vad? Återkom när telefonen fungerar igen. Då kan vi diskutera ersättning. Tack för ett trevligt samtal.
Det sista har vi betalt för att säga. Och ofta menar man det. Fast inte alltid.

Meningen med detta inlägg. Tja.... tänk på vad du säger, och hur du säger det, när du ringer kundtjänst. Man får alltid bättre hjälp när man är trevlig.

JA... då har jag varit på jobbet i 5 dagar.

Jag har sagt att jag bara ska jobba halvtid.

Ja.

Mellan 9 och 13.

Hur det gick till att jag utan att blinka gått med på att jag ska jobba mellan 8 och 16 på måndag är för mig ett mysterium.

Jag måste ha sovit när dom frågade.

Sitter här - färdig för jobbet - fast det är över en timme tills jag ska vara där.

Funderar på om jag ska skriva ett inlägg om bajs.... eller kaffe.

Men eftersom jag inte är på humör för varken det ena eller andra vill jag bara passa på att konstatera att jag tycker kaffe smakar bajs.

Och på mitt jobb är man bara vuxen om man dricker kaffe (och/eller röker).

Skit oxå.

Jorå, det gick bra på jobbet.

Men när man, efter nästan två års bortavaro, möts av konstaterandet:

Shit, hell must have frozen over. Trodde inte jag skulle får se dig här igen!

Är det då positivt att man är tillbaka, eller inte?

Och det är ju så fruktansvärt inne med sån däringa "baby-due nedräknare" på alla mina gravidbloggar jag läser. Undrar om det finns någon "nedräkning mot pensionsåldern-dyligt-räknare"?

Skulle vilja ha en.

Nu.

Går.

Jag.

Till.

Min egen avrättning.

*ehm*

Jobbet var det ju det hette, ja.

Känslan är lite lika iallafall.

Jag älskar doften av timmer.

Ahhh.....

Tur att jag inte bor närmre vår granne timmerhuggaren ( just nu två kvarter bort)
 
skulle bli jobbigt med alla "ahhh... ohhhh" så fort jag skulle ut och hämta posten.

I kölvattnen efter den stora hetsjakten på Liza Marklunds bok "Gömda" kan jag inte låta bli att förtydliga både det ena och det andra.

Min blogg är inte en helt sann berättelse.

Men den bygger på en sann historia.

Alltså, det mesta är självupplevt. Fast ibland kanske lite kryddat. Frågar du älsklingen så är alla historier där han framställs som det mindre smarta könet i familjen kryddade. Rejält.

Jag håller inte riktigt med.

Fast jag vet, skulle jag bli skrutiniserad som Liza och hennes böcker skulle man nog komma fram till att vissa saker emotsäger varandra.

Men lixom, for real, vem skulle orka/villa/bry sig om att läsa om vad jag hade för pålägg i morse. Hur sant det än må vara är det ganska trist att veta att det bara var leverpastej. Med saltgurka.

Och jäklar vad skönt det är att tala om att allt ska tas med en nypa salt. För nu kan jag ju verkligen börja tala om den icke förskönade sanningen, och låssas som att den är påhittad.

*muhahaha*

Här har ni bloggen som ni inte har en aning om den är sann eller ej.

Förövrigt tycker jag att Gömda är en bra bok. Sann eller ej. Hoppas ni tycker det samma om bloggen.

Nu har jag iallafall ryggen fri!

När man går i andra klass brukar man lära sig klockan.

Brukar.

Min tvådjeklassare är inte riktigt där än. Så jag får skriva lappar...

"Du ska vara hemma klockan 18.00" till exempel.

Idag skickade jag ner henne till kompisen med lapp "senast 14.45" då vi ska på simskola.

Klockan 13.30 står tjejerna här och undrar om vi ska åka.

Eh?

Och mamman ska hämta klockan 16.45.

Undrar om jag bör ringa klockan 16.30 och påminna henne om att det nog är dags att åka då?

Idag är sista dagen.

Sista dagen som föräldraledig.

Dagispersonalen njuter av att ha hand om vårt lilla hjärtegryn. Säger dom iallafall. Ibland blir jag sur och tänker att det bör ni säga, för ni har ju betalt för det.

Sen tänker jag om.... klart dom gillar grynet. Hon är ju störtskön, ju!

Men jag då? Nu är jag själv hemma och "skolas ut". Och vad f-n hittar man på då då?

Jag har redan anmält nya (och ganska gamla) dagar av föräldraledighetsuttagandedagar. Så nu har försäkringskassan fått lite att bita i.

Och målat mig.

Och ätit frukost.

Och kollat på tvätthögen och konstaterat att det är stor.

Borde göra något åt den.

Fast idag är ju sista dagen av ledighet.

Och jag är sur.

Tänker lägga mig på soffan, med en oöppnad alladinask.

Och kolla på såpor.

Och låssas att jag är tretton.

På måndag är jag (nog) vuxen igen.

Hela jag är i upplösningstillstånd.

Jag är så förbannad, och så sårad, att jag inte vet vilken känsla som ska få ta överhanden.

Är det något här i livet jag tar för givet är sä det ärlighet. Speciellt bland mina vänner. Kan jag inte lita på mina vänner så kan de lika gärna dra dit pepparn växer. Jag har inte lust att spendera tid med människor som jag inte vet vart jag har dom. Speciellt inte om de dessutom utger sig för att vara just vänner.

Men tji fick jag. Att lita på sina vänner kan ha sina baksidor. Som typ att de ljuger för en, rakt upp i ansiket. Och som fortsätter dag ut och dag in... och jag kan inte sluta fundera på varför i hela friden.....

Sen hatar jag att sopsortera. Och att ringa till försäkringskassan. Men just idag så känns det inte som om jag ens orkar bry mig om det. Att miss-gilla det alltså.

Någon har sagt till mig att "den som klarar av att förlåta är den största av de stora". Just nu känner jag för att vara skit-liten. Och långsint. Och en vän fattigare.

Bara för att.

Kan du lita på dina vänner?

Suck!

För nästan ett år sedan smygläste jag en blogg.

En tjej i stan som är mer än lovligt tappad bakom en vagn.

Och när jag säger det är jag ändå väldigt snäll.

Sen tröttnade jag nog på hennes uberkorkade idéer och slutade smygläsa. Insåg väl att det finns alldeles för mycket intressant att läsa på nätet, att jag inte har tid att sitta och ojja mig över hur obota dumma folk i allmänhet kan utge sig för att vara.

Idag fick jag veta snaskigt skvaller om tjejen i fråga.

Och inte vilket skvaller som helst. Utan sånt som hon garanterat skrivit om i sin uberbotadumma blogg.

Tror ni jag hittar den?

Bähä. NU hade det ju varit störtkul att smygläsa, juhu!!!