Bah...

Mina tankar är på annat håll.

Det ska tydligen börja snöa rejält i morgon. Men mina tankar är på annat håll.

En mamma åkte nyligen fast för att hon ammat sitt barn när hon körde bil. Men mina tankar är på annat håll.

Imorgon kommer Mojje till stan. Borde ta med Natalie på "rocka-lös-konsert". Men mina tankar är på annat håll.

Ikväll är det melodifestivalen. Andra chansen. Men mina tankar är på annat håll.

Jag borde skriva ett inlägg som har någotsomhelst logiskt innehåll. Men mina tankar är på annat håll.

Hoppas du överlever. För det gör jag.

Mina tankar på annat håll är goa, mysiga, trevliga, pirriga och så överjävligt spännande.

31 frågor

1. Stänger du av mobilen när du sover? Nä..... det ringer så ofantligt sällan på den att om det mot förmodan skulle ringa mitt i natten skulle jag med glädje svara! :-) Till och med om det är en fullebult som ringt fel.....
2. Vem såg dig senast naken? Öh... vet inte. Jag vet inte vem som iddes titta i morse när jag duschade. Men det var nog någon av barnen. För jag själv tittade inte allafall.. och maken var på jobbet.
3. Hur såg du ut på högstadiet? Jeans, långt ljust hår och ett milt leende. Typ som nu alltså. Fast med lite fler rynkor runt den yttre kanten av ögat. Annat sätt att säga det, "ganska trist"....
4. Hur kommer du se ut om tjugo år? Som nu... med ännufler rynkor. Jupp... det är nog naturligt bevisat att så kommer att vara fallet. Ganska trist det med.
5. Hur var du på dagis? Snällaste ungen i rummet. För jag vågade aldrig något annat. Ganska trist redan där.
6. Hur är du att ha som arbetskamrat? Rakt på sak och ganska störig. Jag älskar att garva.
7. Har du celluliter? Tur att jag inte behövde stava till det.. om jag har några? Vet inte... hur ser dom ut?
8. Biter du på naglarna? Bara om jag har en lång nagel som ska av.... orkar aldrig hämta nagelfil.
9. Har du något handikapp? Kroppsligt?... Nä.....
10. Är du rädd för att få hängbröst? HAHAHA.. om jag skulle lyckas på hängpattar med mina myggbett till tuttar vore det ett mirakel... så det välkomnar jag med öppna armar i sånt fall! hahahahahaha
11. Tror du att gud är en man eller en kvinna? Åh, orka fundera..... Nääää..... om det inte finns kan det väl inte vara av ett speciellt kön heller.
12. Svär du? Ja.
13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen? Ärligt? Jo, jag är nog trevlig mot de flesta. Men jag låter de inte ta upp mycket av min tid.
14. Hur homo är du på en skala 1-10? Hur homo JAG är? Noll... typ. Men jag har inget emot dom.
15. Tror du på utomjordingar? Nej.
16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du? Fajitas.
17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på? Något fruktansvärt absurt, som typ aphjärna. Men jag äter nästan allt.
18. Har du blivit arresterad? Njaäää..... inte riktigt på riktigt. Men jag var med om att bli stoppad, helt regelrätt, av en Texaspolis för att vi kört alldeles för fort med bil. Han borde låst in oss bakom lås och bom i minst hundra dagar. Men vi fick efter en timmes trevligt pratande och lite fotograferande åka vidare.... :-) Det var inte jag som körde......
19. Ljuger du? Jo, det händer. För att inte såra.
20. Har du kysst en polis? Se nummer 18 Det blev nog en puss eller två innan vi åkte... fatta, man var ju ganska glad, ju!
21. Är du rädd för Securitasvakter? Eh... nja..... faktiskt nu när du säger det. De brukar se så grymma ut.
22. Har du någonting att dölja? Massor.
23. Vad har du på din nyckelknippa? En hel hög med nycklar. Till hemmet, garaget, stugan, cyklar..... och 5 stycken som jag inte har en aning om vart de går..... och en stöldbricka som jag inte har en aning om den fortfarande gäller.....
24. Är du/har du varit gift? I do och tills döden skiljer oss åt.. alltså 2 ggr.
25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen? Skulle inte komma på fråga.
26. Kan du laga cyklar?  Ja, det kan jag nog. Sen om det blir jättelyckat, det vet jag inte med säkerhet.
27. Kan du fixa med bilar? Nä.... där tar kunskapen slut.
28. Brukar du köra om? Ja.
29. Kan du baka bröd? Kan? Ja... Gör det? Nä.
30. Vet du hur man frostar av en frys? Fråga: Kan du öppna en frysdörr på vid gavel... Svar: Ja. Bra då kan du frosta av en frys! Yej, jag kan frosta av en frys. Va bra jag är!
31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i? Vänner. Fatta vilken träningsvärk man skulle ha i magen, hela tiden... av att man garvar konstant.


Hjärtattack

Älsklingen gav mig en smärre hjärtattack, beblandat med större garvattack i förmiddags.

Och nu ångrar han sig satan.

Vi sitter och äter frukost.

I bakgrunden skrålar TV:n..... Vasaloppet.

Och han häver kaxigt ur sig "Nästa år har jag tänkt åka jag med"

Självklart ger ett sådant uttalande en kvinna i min situation hjärtattack

För jag VISSTE att om han menar det minsta allvar i det han just sagt så kommer jag att vara änka exakt ett år senare.

Jag menar, motion can  kill you. Speciallt om man är otränad.

Och jag antar att det är ganska snudd på omöjligt att komma i form inför Vasaloppet på ett år, när man bor på sådana breddgrader att 11 månader och 25 dagar av återstående tiden kommer att vara snöfattiga!

Sen bryter han tystnaden genom att säga "Jag ska få farsans skidor. De är vallningsfria"

Vid detta laget inser jag att han faktiskt funderar på att göra det.

Och jag kan inte sluta garva.

För det första. Farsans skidor? Vi snackar laggar från tidigt 60-tal.

För det andra. Den som kommer på dumma ideer kommer att få hålla dom. Och jag godtar inget "bryta efter halva loppet kör" Nä, har man sagt att jag ska åka Vasaloppet, då ska man komma i mål oxå. Det kräver disciplin.

Jag ska jaga som Hitler hela våren, hela sommaren, hela hösten och speciellt under nästa vinter.

Om inte annat kommer jag att få en karl som är mega fit.

Självklart har han upprepade gånger under dagen sagt att "Jag skämtade, jag trodde aldrig du skulle låta mig göra det"

Imorgon tar jag kontakt med Håkan. Han kör Vasaloppet varje år. Han har kört skidlopp på Antarktis. Han är totalt galen vad gäller motion. Och han har dragit igång en utmaning på jobbet att "grabbarna" ska köra Vasaloppet tillsammans nästa år.

Han bör veta att han har en adept... antagligen den första som antar utmaningen!

*muhahaha muhahaha*

Something to remember....

Jag har ett uruselt sifferminne.

Till detta hör att jag stinker apa när det gäller att komma ihåg födelsedagar, namnsdagar och andra högtidliga dagar.

Inte för att jag inte bryr mig, utan för att det är just siffror inblandat.

Men för 6 år sedan gjorde jag ett oväntat brilljant genidrag.

Jag valde att vi skulle gifta oss 1 mars.

Inte för att det underlättar att det var nummer ett eller så.....

...utan för att Vasaloppet gick av stapeln då, som alla år, precis i samband med vår bröllopsdag.

Så i morse när alla vallade satan som kom jag på att le extra mjukt åt älsklingen och säga

"Tack för 6 underbara, vi tar minst 6 till, va"

...och jag tänkte Tack Gustav Vasa för din insats!

Plötsligt så händer det....

Jag har aldrig riktigt lyckats förstå dessa människor som helt plötsligt finner att de har flera hundra tusen extra på sitt konto, och inte gör något åt det.

Alltså, det är ju tydligen kriminellt att spendera pengar som inte är dina, men vem kan lixom helt och fullt bevisa att jag inte fattade att pengarna på MITT konto inte var mina???

Typ.

"Jag handlar tills pengarna tar slut, så gör jag alltid. Denna månad tog pengarna lixom inte slut... hur mycket jag än försökte... fast jag tänkte ju inte på det... inte en endaste gång under min desperat snabba handlingsfrenzi......"

Typ.

Åsså, igår hände det mig.

Ringde för att kolla saldo och vólla, helt plötsligt hade jag mer pengar än jag trodde var möjligt.

Ja, alltså, inte avskräckande mycket pengar, men iallafall så att jag visste att det var mycket mer än vad jag skulle tänkas ha på kontot.

Och jag gör inget.

Mest tack vare att jag mådde skit.

Men så idag gick jag in på internetbanken. Pengarna är kvar. Och jag är sjukt sugen på att göra något. Men den fega damen i mig skriker att jag inte får handla upp dom. Jag kan ju åka i fängelset....

Så jag placerar. :-)

Helt plötsligt har jag placerat ut en full månadslön på olika konton. Lite mycket här... och lite mycket där......

Så nu är semestern räddad.

Det kostigaste är att det faktiskt verkar (efter att jag placerat kollar jag vart pengarna kommer från) som om pengarna kanske kan vara mina iallafall.

Oh my Gaaad!

En sväng trodde jag att jag skulle behöva fly landet med mina upptäckta pengar. :-) Skönt att inte känna sig som jagat villebråd längre!

Jag bryr mig inte....

Hela hösten har det diskuterats och stötts och blötts om inte kronprinsessan Viktoria är i färd med att förlova sig.

Jag har bara um...hummat

Här i dagarna slog nyheten ner, som en phlaff. Det är sant. De ska gifta sig.

Jag har fortsatt att um....hummat

Det diskuteras klänningar och ringen.

Jag har sagt mm...mmm

Och det har östs galla över den video som familjen spelat in där de läser innantill om de känslor de burit med sig i sju års tid.

Jag har bara njäää....kat lite om detta

Men i morse gick jag i taket.

När jag satt och klappade döende katt över bröstkorgen och kollade på någon morgonsoffa på TV.

Tydligen ska svenska folket betala för bröllopet?!?!

Och jag känner det som att det blir min lott att knalla till slottet och förklara att om man satt två döttrar till jorden får man, enligt tradition, se till att pröjsa för bröllopet, om bruden i fråga inte själv tjänat ihop stålarna själv vill säga. Något Kungen och drottningen haft 30+ år på sig att spara till. Om de inte tycker att det duger med ett bröllop i rådhuset för närmsta släkten och en grillkorv i bröd som bröllopsmiddag.

Off to Kungsan I go.


Så in i helvetes sjuk, och avlivning.

Jaha... sjukdomen håller i sig och det ter sig inte bättre än att det nog, mot all förmodan, blir avlivning.

Har tid idag klockan 9.15, och jag sitter här i min ensamhet och stryker varsamt över bröstkorgen i ett tafatt försök att stryka bort det onda och rädslan.

Hon andas tungt.

Syrrrans katt, alltså.

Det är henne jag fått den ärofyllda uppgiften att följa till livets slut.

Själv är jag bara förkyld, ont i halsen och öronen sprängs.

Men i förhållande ska jag inte klaga. Jag behöver ju inte avlivas.... än.

----------------------------------------------------------------

Uppdate: Katten är i himlen nu. Lider inte mer.

Känner att jag önskar gå samma väg. Men jag tar ett par alvedon och ser glad ut.

Så in i helvete sjuk.

Har hotat mig till kompledigt på jobbet.

Skulle från början varit ledig i fem hela dagar, men fick bryskt banta ner detta till två dagar, torsdag och fredag.

När jag efter att ha bantat ner dagarna OCH jobbat in tiden fortfarande stod med ett nej hängandes över mig så hotade jag med ond bråd död och ebola om jag inte fick ledigt (visseligen tyst för mig själv på toaletten) och då lyckades det.

Kompledig torsdag och fredag. YES!

Och vad händer?

Jo, en timme innan hemgång onsdag så pallar inte kropp och psyke med mer. Öronen spränger, halsen känns som ståltråd och bara tillstymmelse till rörelseenergi som pressas ur min arma kropp ger mig LP-stora svettringar under armarna.... (sådana man bara ser på överviktiga, överåldriga gubbar i skjorta som sitter och debaterar något i direktsändning i SVT-studion)

Så jag åker hem och bäddar ner mig.

Och inser att mina kompdagar kommer att trillbringas i sängen.

Någon som vet om jag kan göra om dom till sjukdagar istället?

För det känns ruttet att bjuda på 8 timmar komp till ett företag som borde få sig en sväng av ebolaviruset.

*host*

Jag visste det

Jag visste det.

De som väljer ut vilka låtar som får vara med i år har inte lyssnat på låtarna. ALLS.

De har bara gått på låt-titeln och vilka det är som skrivit skiten.

Hur kan man annars förklara att bidraget "Alla" gick vidare?

Senast jag kollade var vi i Sverige, och grekiskan räknas inte ens som ett minoritetsspråk på dessa breddgrader.

Ehhh??

Ehhhh?

Vad menade Petra Mede med

"Vad vore världen utan män? Fri från kriminalitet och full av feta kvinnor"

EH?

I´m speachless.

Hoppas, hoppas, hoppas jag hörde fel.

Nu tar jag kvällen...

Nu tar jag kvällen.

Dagens summering:

Jag är klar på övervåningen. Och i trappen (den har jag nog aldrig städat förut. den brukar jag bara torka stegen någon gång då och då... typ.... och det märktes) och i tvättstugan.

Jag hittade ett par saker jag inte visste att jag saknade (adventsljusstakspynt).... och en sak jag letat fördärvat efter (en tomte).

Däremot hittade jag inga frukostrester under sängarna. Inget annat av intresse heller.

Och jag har kommit fram till att det är bra att vi och barnen inte är damm-allergiska.

För även om vi hade haft lika många liv som katten hade det varit ganska tvärdött i detta hushåll redan efter lunch. Varje dag.

Städa på olika sätt

När jag får gäster ser jag till att städa.

Ytstäda skulle säkert en expert titulera mitt handlande.

Jag städar det som syns. Plockar bort skräp och rensar på diskbänken.

Vet jag att gästerna ska stanna några timmar vispar jag förbi på toaletten med en flaska "badrumsrent" och en trasa och får åtminstånde handfatet och kranen att blänka.

Vet jag att gästena ska stanna och sova natt städar jag lite mer än ytligt. Då plockar jag på sådanan ställen som man normalt inte tittar på när man bara gästar sig lite. Typ i sovrummet. Kanske tillochmed under sängen. Gästerna kanske är mörkrädda och vill kolla en extra gång under sängen innan läggdags och då kan det ju vara bra att deras värsta mardrömmar stannar vid att vara fyllda av monster och sånt... inte synen som möter dom under våra sängar. (Tänk dammråttor och allt som man någongång under det senaste halvåret inte lyckats hitta. Både sånt man vet att man saknar, och sådant som man inte visste att man saknade... som typ en gamal frukostmacka)

Notera nu väldigt noga att jag inte dammar ofta. Det händer en gång per år. Och det är i samband med den årliga vårstädningen. Notera dessutom att det var nästan ett helt år sedan denna händelse senast inföll.

I veckan som kommer får vi gäster. Sånadäringar som ska sova över sig lite. Inte bara en dag utan många flera dagar.

Dags alltså att städa.

Dessvärre kommer jag denna gången inte undan med att ytstäda lite på djupet.

Bruden i fråga som kommer är gravt dammallergiker.

Gissa om hon kommer att märka om jag fuskar.

Och gissa om jag ångrar djupt att jag bjöd in dom hit.

Jag tvättar. Alla textilier.

Jag dammar. Minsta lilla vrå.

Jag putsar. Till och med listerna.

Jag har hållt på sedan middagstid igår. Och jag har hunnit med 3 rum.

Bara kök, vardagsrum, vårt sovrum, hallen, båda toaletterna, Jonatans sovrum och tvättstugan kvar.

Lördag kväll, söndag, måndag eftermiddag, tisdag eftermiddag..... borde hinna?!? Eller inte.

Husdjur.

OK. Tänk dig scenariot.

Jag är lite mycket anti-husdjur. För att de tar ganska mycket tid. Och jag brukar tröttna.

Så jag har lärt mig. Jag tycker bara att kaniner är söta när de är bebisar. Sen blir de bara i vägen. Och luktar piss. (speciellt eftersom jag låter bli att städa buren... då stinker de piss.. tro mig ni som inte haft kanin)

Akvariefiskar är fina i två veckor. Tills jag har matat ihjäl dom och de ligger upp och ner hela bunten.

Och hamstrar är söta tills man vill ta upp dom. Då har de en tendes att bitas och då tappar jag dom i golvet. Flera hamstrar har obarmhärtigt brutit nacken på detta sätt.

Så jag ska inte ha husdjur. Detta ger följdaktligen att mina barn inte heller får husdjur.

Och så går vi in i en djuraffär.

Ah, men tjena!

Med en sucker som mig????.... jag ville ju typ ta med mig hela affären hem. Alla kaniner. Ett par marsvin. Och tillochmed de små hamstrarna.....

Finner mig tillochmed diskuterandes med affärsinnehavaren om akvarium. På allvar. "ja, men det vore väl trevligt med ett 850 liters akvarium hemma. Inte alls mycket jobb"

Älsklingen spände ögonen i mig och sade bestämt. Vi har inte plats. NU går vi.

Och vi gick.

Men inte mina tankar.

Kul det vore med ett djur. Typ

Ungarna tjatar ju. Typ

Och de kan väl ta eget ansvar.Typ. Vi behöver ju inte köpa en Berner Senner hund som behöver 8 timmars motion om dagen.

Typ.

Idag går Joline runt med Natalies symaskin. Hon håller i pedalen man startar maskinen med och drar maskinen bakomsig.

Hon är jättelycklig.

Och jag tänker som ett mantra: Hamstrar bits. Och en symaskin behöver inte mat.

Kommer det in en bur med sågspån och ett varmblodig liten varelse så har jag kapitulerat.

Men jag städar inte.

Och för hamsterns skull så ska jag inte bära den heller. Det lovar jag!

Håller tummarna

Nu håller jag tummarna till höger och till vänster!

Det är så många som har något i görningen denna och kommande vecka att jag NÄSTAN har tappat räkningen på hur många tummar jag behöver hålla. :-D

Folk väntar på jobb-besked, folk har varit på IVF och väntar på besked om de är gravida eller ej, folk väntar på att INTE bli sjuka, folk har återbesökstider till doktorer för svar från canceroperationer, folk kommer att ta emot svåra besked och jag håller tummarna för att de kommer att mottagas bra....

...mitt i allt detta inser jag att jag glömmer att hålla tummarna för mig själv!

:-)

Frivillig?

För jag kan behöva en tumme eller två!

Min största önskan

När jag var yngre.... typ.....för en vecka sedan, och föresten alltid....och fortfarande....

så önskade jag alltid att jag skulle se ut som tjejerna på TV.

Åh, va dom var snygga och fräscha... typ jämt!

Och igår insåg jag med allt för brutal verklighetsuppfattning att min önskan har slagit in!!!!

Jag ser PRECIS ut som tjejerna på TV:n.

På pricken.

De som är med i programmen som heter typ "plastic surgery - before and after"...

Mina ögonlock hänger som påsar.

Jag har "botox-krävande" veck mellan ögonen. 

Halsskinnet fladdrar.

Magen är dallrig.

För att inte tala om myggbetten till tuttar.......

Ja, som sagt... jag ser ut precis som tjejerna på TV:n... den enda skillnaden är att de har miljoners med dollar att lägga ner på att inte se ut som mig längre.

Aldrig kan man vara nöjd.

Sjukdomar galore

Är det något jag inte tycker om så är det att vara sjuk.

Är det något jag tycker ännu sämre om så är det när barnen är sjuka.

Det jag tycker allra sämst om är när någon av barnen tros antas eventuellt vara smittad av vinterkräksjukan.

Som nu.

Vi har varit hemma från jobb och dagis i två veckor, pga. diarré och sedan feber.

Känner att det får räcka nu och skickar barnen till dagis/skola.

Att de är friska vet jag mest för att jag låter bli att ta tempen på dom. ;-)

Så igår var Natalie hos en kompis och lekte. Kom hem och meddelade att lillebrodern i familjen visst spyr och bajsar - samtidigt - därhemma.

(Fick en ytterst detaljerad berättelse hur det såg ut, trots att jag försökte styra in på annat ämne)

Så i natt har jag legat på helspänn för att lyssna efter hostningar och hulkningar.

Alla mattor på övervåningen är borttagna, samt alla leksaker är bortplockade från golvet.

Allt för att förenkla eventuell natt-kräk-sanering.

Som tur är vaknade vi alla utan några spyincidenter.....

....för att sedan få veta att Natalie har ont när hon kissar.

Imorgon ska vi till Vårdcentralen och lämna urinprov.

AAARRRGHHHH!!! Kan vi få vara friska någongång denna vinter????

Ändring av tid

Jag gillar INTE att mina bokade tider ändras.

Alltså typ till läkaren, eller frissan.

Jag har bokat tid, och går över ån för att få tiden att passa med allas scheman och så.

Och så har de mage att ändra den tiden så att jag får se till att ändra allas scheman, ytterligare en gång.

Jag har ett liv lixom.

Så naturligtvis lackade jag ju ur när jag fick ett brev från tandläkaren i fredags att vår tid för Jonatan till tandläkaren har ändrats.

Jag lackade så till den milda grad att jag slängde pappret åt sidan och lät bli att ens bry mig.

Tills idag.

Jag såg dock inte fram mot att kolla hur mycket det skulle ställa till med i tidsplaneringen - ändringen alltså...

Gissa om jag möttes av något jäkla sort antiklimax när jag insåg att jag inte ens skrivit in första tiden i almanackan.

Hade de inte ändrat tiden hade jag missat den.

Och det hade säkert kostat mig 250 spänn.

Undrar om jag ska ringa och tacka i morgon?

SMA-ART

Åh shit.

Sveriges television har överträffat sig själva i smarthet i kväll.

De slänger ihop deltagare till kvällens delfinal i melodifestivalen.

Och sätter det utom all tvivel att det omöjligtvis kan bli sämre nästa vecka.

Wo-hooo!

Vilket genialdrag.

Positiva saker med Partylite

Jag ska ha ljusparty.

Tådäj.

Å jag har kommit på FLERA positiva saker med att ha ljusparty.

Det är dammsuget under soffan.

Jag hittade två juldukar som fortfarande låg på plats. Det känns som om det var dags att ta bort dom.

Hockeyhjälmen som legat inne i vardagsrummet i två veckor ligger nu i garaget.

Stolsdynorna i köket är avtorkade.

Och kaffebryggaren är avkalkad.

Hoppas mina vänner märker vad jag har gjort mig till!

Faaaabulous

Jag har fått en Fabulousnominering av gulliga (och modiga) Malin.

Hon gillar min blogg (tack och bock) och jag gillar hennes. Hon skriver utlämnande om hur det är att ha bröscancer. Hemskt!!! Verkligen hemskt. Men hon tar en dag i taget och kämpar mot yttre svårigheter och inre demoner! Modigt!

Och med denna nominering följer självklart en regel. Man måste lämna ut de fem saker man inte klarar av att leva utan.

Självklart kan jag radda upp ovesentligheter här. Sånt som alla skulle radda upp: typ mina barn, min man och vatten. Och lungorna. Och min nya fräcka flådiga mobiltelefon. ;-D

Men nu är det ju så att det är ganska trist. Och  jag har ingen ny och flådig mobil. ;-) Så jag väljer att lista annat jag inte kan leva utan.

Helt utan inbördes ordning:

* En bekväm säng. Får jag inte sova är jag inte glad. Och det är så fruktansvärt illa att om jag har att välja på att sova på soffa eller inte sova alls, så kör jag på "oh-la-la-jag-har-tagit-knark-hela-dagen-och-behöver-inte-en-blund-i-ögonen-på-fyra-veckor" och låter bli att sova.

* Någon att prata med - skit samma vem. Skulle jag hamna på en öde ö skulle jag snarare dö av ensamhet än av hunger.

* En termometer. Jag måste veta om det är varmt eller kallt innan jag går ut. Är det kallt måste jag dra på mig ännumer kläder. Är det varmt måste jag kolla vilken planet jag blivit förflyttad till....

* En klocka- jag måste veta när det är acceptabelt att krypa ner i bingen och sova. Annars skulle jag kunna gå och lägga mig klockan "typ-en-timme-efter-lunch". Men det är inte acceptabelt, säger älsklingen. Så vi har enats om att 21 är den magiska gränsen. Och hade jag ingen klocka skulle jag ju aldrig veta när den magiska timmen infaller sig! ;-)

* Silvertejp - Oh maj Gaaad! Är inte det Guds gåva till mänskligheten. Med silvertejp kan man klara av allt. Binda ihop skidor, laga skorstenar, laga skor (uberhäftigt, ser ut som om man har stålhätta) stänga och låsa igen resväskor så att inte ens tullen klarar av att komma i dom, sätta upp gräns så att inte grannens ungar springer genom häcken, hotta till mormors bil genom att klä sidan med silvertejp så det ser ut som flääääjms, ha som armband, tejpa ihop nycklar i brist på nyckelring, bakbinda bovar och banditer, ha som en bra ursäkt att handla när man faktiskt bara går in på byggvaruhuset för att kolla på den ubersnygga killen som jobbar där, det är faktiskt överkomligt i pris i förhållande till allt annat de saluför..... and the list can go on.... and on..... and on.

Alla ni andra som är intresserade att blotta ert inre, sätt i gång! Jag är i idel öra med att få veta; VAD i hela fridens namn får dig att känna dig knäsvag om någon huligan skulle hota med att ta grejen ifrån dig? Och tala gärna om att ni gjort det så kommer jag och tittar!!!! :-D

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0