Vilken tur att jag har bloggen...... *pust*

Fick fram Jolines "Mitt första år-album"  och där stod det inte mycket.... har nu suttit och fyllt i allt fram tills dagens datum, och det var en del..... :-) Med hjälp av Bloggen!

Men, vad svarar man på "kände igen mamma för första gången" eller "kände igen pappa för första gången"? Det är ju knappast så man märker det lika väl som när de tar sina första steg.....

Och det är så jag skäms lite när jag inser att hon sade "Aj-Aj" en hel månad innan hon sade "Mamma" och "Titta".... *fniss*

Brås på sin mor... hon har blomjord i näsan! :-)

Igår kunde Joline inte klättra på TrippTrappstolen, ända till toppen...

Det kan hon idag! :-/

Igår kunde Joline inte öppna ytterdörren...

Men det kan hon idag... och den går utåt! :-/

Igår kunde Joline inte räkna ut ekvationer med X och Y....

Det tror jag inte hon kan idag heller, men faan vad det går fort framåt nu!

Tack gode Gud för grannens unge....

Hon kom över precis när vi skulle åka på lådbilsrallyt och trängas med folk och ville naturligtvis med.... och då blev det fullt i bilen..... nämen.... så trist....

så jag stannade hemma, vilken uppoffring va? ;-)

Ska ner på stan... ett litet ärende.. fasktiskt bara att lämna tillbaka ett par skor jag köpte förra veckan.....

Tar med mig Jonatan, 20 kilo råenergi som dessutom druckit kaffe idag... två koppar!

Väl nere på stan lämnar jag tillbaka skorna och lovar Jonatan en glass om vi kan titta in en snabbis i en klädaffär... jag tänkte titta på en bikini till Natalie....

Innan jag vet ordet av  så har jag kommit på att jag är i bestört behov av shorts och gör en raid mellan klädställningarna, Jonatan i släptåg.... som vid detta laget sett att det är tivoli på torget och sätter sig på tvären gällande handling av kläder.

20 minuter senare har jag handlat två par capribyxor, en tröja... och ett par shorts (som jag nog lämnar tillbaka). Och lovat Jonatan en åktur på Tivolit. Och inte ens slängt en blick mot bikinis....

Han väljer en karusell som sköts med egen mankraft - nämligen en superhög uppblåsbar rutchekana av hoppborgs-stuk.



När jag köper biljetten frågar jag hur många gånger de får åka ner och blir informerade om att de inte har någon gräns, att barnen brukar hålla på ett tag *tills de blir trötta* Jag tänkte - You wish! och helt plötsligt blev det vääääldigt billigt per åktur för vår del!

Jonatan, som vid detta laget var den enda unge som "åkte" kutade upp för stegen, och kastade sig utför samtidigt som han skrek "Detta är jättekuligt, mamma" Jag var inte sen att hålla med! :-)

Jonatan gne´som en liten gnu uppför och åkte ner, uppför och åkte ner! Bekanta kom förbi och tittade på en sväng, men Jonatan fortsatte att springa och åka, springa och åka.....

När vi hade stått där ett bra tag kom en dam fram och sade på taskig svenska "sisten gången".. Så de hade tydligen en gräns.. som inte var vid "tills de tröttnar",  utan vid 30 minuter!  Vid det laget var Jonatan svettig... och jag sugen på att köpa en liknande tingest att ställa i trädgården! =D

Edit: De finns att köpa... "bara" 125,600 kronor

Ska på ettårskalas för Joline idag... något som Jonatan sett fram mot jättelänge. Han har fått välja tårta själv! :-)

Vid frukosten pirrar det i magen, lite....

-Åh, nu ska vi snart iväg och fylla Joline!

Tänker på ett typ "pedagogiskt korrekt sätt " påvisa att det blev lite fel med ordvalet och kontrar med

-Jaha, vad ska vi fylla henne med då?

*Jonatan funderar ett kort tag*

- Jordgubbstårta!

*sjääälvklart* ;-)

Händelseförlopp:

Mamma bloggar

Mamma hör (i mammaöron) oljud och reser sig för att titta

Barn leker med blomkruka och blomjord och är jätteglad

Mamma säger Aj-aj

Barn lägger sig raklång och börjar gråta



mamma skrattar lite... *ehm* mycket... för det ser fruktansvärt kul ut :-)

mamma hämtar sopborste och städar, och när hon är klar:



Barn bloggar..... med rejäl fotföring! :-)

Tänka sig vad tiden går... för ett år sedan var vi på BB och klämde ut lillskruttan! Det var midsommarafton och regnet öste ner, som sig bör den dagen! :-)

Fast det hela började lite tidigare, och då var det faktiskt riktigt bra väder......

Vid 17-tiden den 21:a juni (2 dagar över tiden) började jag bli uttråkad på att vara hemma, ungarna var rastlösa, vi hade inget att göra och pappa var på jobbet. Han slutade inte före klockan 18 den dagen så hans beräknade hemkomst var vid 18.30. För att få tiden att gå hoppade jag ner i badet med Jonatan och ringde älsklingen och talade om att det kändes lite smålustigt i kroppen. Jag hade tillbringat halva dagen sittandes på toan och tömt tarmen så det kändes som om det var något på gång! Han frågade om han skulle komma hem, men jag tyckte att han gott kunde stanna på jobbet, men inte dra benen efter sig utan komma hem direkt efter stängning. Han kom hem vid 18.10! :-)

Barnen var uppe till 19 tiden och sedan fick de hoppa i säng. Då började värkarna att tillta och älsklingen undrade om de var starkare eller om det var att jag släppte på fasaden eftersom ungarna nu var "utom synhåll". De var starkare... Jag gick upp och informerade Natalie om att bebisen nog var på gång och att vi skulle åka under natten, för värkarna kom allt mer regelbundet.

Klockan 21 började vi att klocka värkar... jag hade värkar som var en minut långa och de kom klockan 21.10, 21.24, 21.46, 21.56, 22.13, 22.31.... sen gav vi upp en stund, för vi slutade att skriva ner när värkarna kom! :-)

Vid 2 tiden ringde vi hit mormor som skulle sitta hos barnen. När hon kommit packade vi ihop det sista och knallade iväg till BB. Vi har inte speciellt långt till BB och jag hade under graviditeten sagt att jag skulle cykla till BB, men vi beslutade oss för att ta en promenad. Vädret var underbart. Luften var alldeles klar, det var 7 grader ute och alldeles stilla när vi gick in. På väg ner funderade vi på att faktiskt ta en extra sväng, men vi gick raka spåret och tur var väl det. :-)

Vi kom in till BB klockan 02.45, då var jag öppen 5 cm och CTGkurvan var toppen. Jag fick vara uppe när den togs, för att ligga ner ville jag absolut inte!

Vid 3.40 gick jag på toan, tycket bestämt att det kändes som om mister Brun ville komma ut, men med tanke på att jag hade haft täta besök på toan hela dagen så insåg jag att något mer att släppa ut fanns inte. Tillbaka på rummet informerade jag barnmorskan om att det tryckte på så hon gjorde en koll. Jag var då 8 cm öppen, huvudet vid spine och hade buktande hinnblåsa så vattnet skulle snart gå. Klockan var 03.45, 5 minuter senare gick vattnet!

Här beslutar sig älsklingen för att gå på toaletten :-/

Naturligtvis drar krystvärkarna igång utan någonsomhelst paus.... Jag flyttar över mig till förlossningspallen samtidigt som undersköterskan springer på jakt efter den pissande pappan..... Hon knackar försynt på dörren vid toan och ber honon nypa av för nu ska det födas barn.....

Krystvärkarna började 3.53 och 6 minuter senare kom vår lilla bebis ut... Hon vägde 3760g och var 50 cm lång och var alldeles, alldeles underbar! Det enda som "inte riktigt stämde", var att hon inte hade snopp.... Jag hade under hela graviditeten varit säker på att det var en Filip som låg i magen, men jag hade visst fel.... :-)

Moderkakan kom ut klockan 04.13.... förstår inte, men det gör riktigt mycket ondare än att föda barn, om du frågar mig! :-/ Och de som säger att man blir så betagen av barnet så att man glömmer allt annat efter själva förlossningen funderar jag på om de har alla känselceller på rätt ställe i kroppen....

Vi hade tänkt att åka hem samma dag, men eftersom det spöregnade ute, vi var tvungen att vänta på resultatet av ett blodprov och att det var så lungt på BB att vi fick eget rum så stannade vi kvar tills dagen efter...

Ska man bli förbannad över att barnen ljuger som en häst travar, eller glad över att de har fantasi? :-D

Ungarna är hos farfar och leker.....

De kommer hem och ropar

- Jonatans dinosaurie är borta... vi ställde honom i en buske och skulle sedan plocka en blomma... sen är han bara booorta

-----------

efter tålmodigt diskuterande kom det fram att de hade kastat dinosauriehelvetet från ett fönster, ner i en buske och nu är den borta

...pappa lackar ur och säger att de själva får gå och leta, och vara rädda om grejorna....

Jonatan sticker ut, men vänder i dörren och säger

- Vi letar tills vi hittar den sen kommer vi direkt hem, och hinner det bli natten innan vi hittar den så kommer vi direkt hem då och fortsätter leta i morgon.....

Han är så duktig lille mannen :-D

-------------------------

dinosaurien är återfunnen

Guds vägar är outgrundliga....

Man får barn, och inser i det läget något mycket grundläggande:

Barnet är väääldigt sött... och väääldigt smart (altenativt bara en av sakerna, om man har otur)

Samtidigt inser man att de har definitivt ärvt det av oss föräldrar och projekt "rädda det som räddas kan" sätter igång med full kraft för man inser att Gud säger till en : "Okey, you screwed it up once, don´t screw it up again"

För man har ju själv kastat bort de två grundläggande och fundementala egenskaperna man hade som barn, på allt för mycket sol och rökning samt skolk och öldrickande någongång i sin ungdom.... :-/

Man jobbar arslet av sig - parallellt med att leva sitt eget fortsatta misslyckade liv - med att få  ihop barnets liv. Man jagar med läxor och utegångsförbud och "karriärs-möjliga livsval" så till den milda grad att barnet gör som alla barn:

Revolterar, går sin egen väg... och söker in till frisörskolan bara för att alla vuxna säger att det  inte kommer att gå.

Ja, själv gjorde jag så...... Hade betyg som hade räckt till journalisthögskolan, läkarutbildning eller 3:e reserv på "kronprinsess-linjen" (där den enda intagna är ganska så självskriven) men valde att utbilda mig till frisör..... *ha*

Nu för tiden har jag lagt allt friserande på hyllan, och lusläser arbetsmarknadsstyrelsens barometer gällande jobb som är framtidslovande.....

Jag vill ju bara hjälpa barnen att ta bra val här i livet :-) Och bli det jag aldrig blev.....

För Gud: "I´m really trying to please you this time!"

Jag fattar inte....

De två små barnen har en inbyggd väckarklocka... de vaknar alltid straxt före 7.

Natalie har en inbyggd O-väckarklocka... hon kan sova tills faan själv kommer och vänder upp och ner på dygnet åt henne....

Hur kommer det sig då att Natalie vaknar klockan 7 en lördagmorgon?

Och att de två väckarklockorna gemensamt bestämmer sig för att ta sovmorgon i morse till klockan 7.30.... BARA för att vi skulle bort klockan 8?

*panik*

Dags att tänka på vad jag ska fixa till lunchmat och fika åt Natalie... hon ska ju på kollo i morgon igen och kan bara ha med sig mat som man kan äta kallt!

mental note : skippa kollo nästa år, jag har slut på ideér gällande mat redan efter 2 dagar...

Har du något förslag? Ungen äter inte Risifrutti eller sallad och mamman anser inte att mackor är bra lunchmat.... ;-)

Igår kväll, någon timme efter det att Jonatan somnat, kom jag på att vi glömt ge honom penicellintabletterna! *attans*

Vi försökte då att väcka snutten, dock HELT utan resultat! Vi försökte med allt - prata högt, klappa på kinden (i varierande styrka) tog upp grabben på toa, så han fick sitta och kissa. Det gick bra... han till och med travade in till sitt rum igen och höll pappa i handen, men vakna gjorde han inte..... Han fick stå på golvet rakt upp och ner medans vi försökte väcka honom, men han bara stog där, med slutna ögon... och sov!

Efter 10 minuter gav vi upp... men då hade vi hunnit fnissa ganska mycket... gud så roligt det såg ut! =D Vi behöver inte smyga när han sover iallafall!

Jonatan han kan verkligen allt! :-)

Nu kom han in, gallskrikandes, och blöt från topp till tå!

Han hade lyckats ramla ner i en hink!

*hur lyckas man?*

Joline har idag lärt sig att gå ordentligt... nu knallar hon utan problem, från ena ändan av rummet till andra, utan att ramla!

Hon är så himla duktig!!!

Natalie gick sina första steg vid 1 år och 2 veckor (samma dag som terrorattacken mot World Trade Center)
Jonatan gjorde det samma vid 11 månader och 2 veckor
Joline är nu 11 månader och 3 veckor

Natalie har sin halvsyrra här... hon ska sova över

Syrran har precis gått ur 4:an.... Natalie har gått ur 1.an...

Lillebror är inte ens i närheten av att gått ur något än, han har ett år kvar på dagis

De fick i uppdrag att leka en kvart med lillebror innan sängdags

De valde "Sanning eller konka"......

10 minuter av lektiden har gått åt att lära lillebror att säga ordet konsekvens.

(Natalie säger konsäkvent, syrran säger konka... men lillebror envisas de med SKA säga konsekvens)

- Mamma, vad är allra allra farligast?

- Mamma, varför gräver dom ner rör där?

- Mamma, hur många bor där det bor mest folk?

- Mamma, vad är allra allra snabbast?

- Mamma, hur många tänder har en orm?

- Mamma, vilken orm kan simma snabbast i vatten?

Funderar man på hur många gånger på en dag jag säger "Vet inte" till min 4½ åring inser man att jag faktiskt inte kan mycket... alls!


En gång svarade Jonatan mig att "det kan jag ta reda på när jag blir stor och berätta för dig mamma"! Han är så omtänksam min lilla man! =D

Kära nån, vad barnen växer.....

Har just avslutat titta på en film på barnen inspelad mellan augusti 2006 och juni 2007! Jösses vad de har växt.... :-) Man blir ju alldeles till sig av att se framstegen som barnen gjort på bara 2 år.

I augusti -06 hade Jonatan, då nästan 3 år, fått sin första cykel, med stödhjul, och han var så himla duktig! I slutet på filmen tog vi av stödhjulen och han cyklade själv!!! :-)

Natalie tappade sin tredje tand på filmen... man kunde se hur rädd hon var inför att tappa den... den satt ap-löst, men ändå tog det ytterligare en månad innan den släppte.... för någon vecka sedan ryckte hon själv ut en tand som satt mer eller mindre fast!

Som sagt, barnen bara växer, i raketfart.... själv är jag lika ung nu som jag var då! :-)

Nu är det sommarlov......



... nu dröjer det 10 veckor innan det blir lungt hemma igen ;-)